trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Enögda damen

Publicerad 2017-09-05 12:57:51 i Allmänt,

Att vara enögd kommer jag aldrig vänja mig vid! Jag har vant mig vid att vara enbröstad, att ha ena armen i bandage dygnet runt och att alltid ha ont i lederna. Varit tvungen att acceptera att jag fick sparken pga min bristfälliga hälsa. Samt acceptera att det är oerhört svårt, för att inte säga omöjligt att få ett nytt jobb.  
 
Men att se med bara ett öga är hemskt jobbigt. Jag var till ögonkliniken igen i fredags och fick då höra att man planerar en ny operation i månadsskiftet oktober/november. Om två månader!
 
Det är nästan absurt, nu när jag sitter med ett öga och läser platsannonser. Man kan snart göra en komedi om mig.
 
Efter varje motgång tänker jag att gränsen måste vara nådd nu. Men så kommer det en ny motgång. Alltid. Säkrare än ett brev på posten.
 
Jag hade 13 aggressiva tumörer i kroppen. Ibland undrar jag varför jag överlevde?
 
 
 
 

Vad hände?

Publicerad 2017-08-29 15:07:54 i Allmänt,

Ja, vad hände egentligen igår? Jag satt där i godan ro i förberedelserummet vid ögonkirurgimottagningen. Fick droppar i ögat och operationskläder att sätta på mig. Tackade sturskt nej till lugnande medel. Jag brukar reagera kraftigt på sånt och tänkte att jag måste ju kunna ta mig hem med bussen i vaket skick.
 
Sen fick jag gå in i operationsrummet och lägga mig på britsen. De täckte mig med papperskynken och över ansiktet klistrades ett pappersark. Efter en stund blev det väldigt varmt där under pappret. Jag började må illa och hjärtat satte igång att rusa. 
"Du måste ligga still", sa doktorn. Vilket jag förklarade inte var så lätt när jag fick andnöd och hjärtat galopperade i bröstet. De kollade min puls och avbröt en stund. Efter ett tag fortsatte de, men pulsen skenade fortfarande. Doktorn tog då beslutet att avbryta operationen. De ska istället operera mig under narkos vid ett annat tillfälle och då ta båda ögonen samtidigt.
 
Matt och vinglig fick jag gå därifrån. Jag ville bara komma ut i friska luften. Idag känner jag mig otroligt trött och medtagen. Ögat, som de var inne och bökade med, ser jag inget på.
Jag vet inte om synen kommer tillbaka före operationen. Det är jättebesvärligt att ha bara ett öga. Det är ju kraftigt närsynt och även det angripet av starr. 
 
Så ser ni mig på stan och jag verkar mer förvirrad än vanligt och inte hälsar, så beror det helt enkelt på att jag inte ser. 
 
 

Förändringar

Publicerad 2017-08-25 12:04:08 i Allmänt,

"Förändringar", så lyder rubriken. Jag har alltid varit förändringsbenägen. Tyckt om utveckling och att vidga mina vyer. Dock kan jag tycka att det nu får räcka med förändringar. De senaste åren har varit mer än turbulenta. Naturligtvis har positiva saker hänt, såsom bröllop i familjen och barnbarnsfödelse. Men sen har det varit så mycket negativt att hälften vore nog.

Det är faktiskt nog nu! Att drabbas av cancer och sedan få avsked på grund av just detta är mer än nog. Jag läser platsannonser varje dag, men ärligt talat är det inte mycket som jag kan tänka mig att jag klarar. Det är många fysiskt tunga jobb. Det är jobb där man ska brinna för just förändringar och vara het på gröten. 

Det är inte jag. Inte ett dugg het på någon gröt. Min hjärna känns överbelastad och delvis ur funktion, så att lära mig ett nytt jobb känns som en utopi. Eller rättare sagt en dystopi.

En förändring som jag däremot gått in för av egen kraft, är att byta sångkör. I åratal har jag sjungit i Caroline af Ugglas kör i Uppsala. I höst kommer jag istället sjunga i en ny kör på hemmaplan. Orsakerna till det är flera. När jag i våras fick veta planerna för höstens konsert, kände jag inte riktigt samma glädje som tidigare. Det var också lite högre biljettpriser än vid föregående konserter. Ja, vi körsångare är ju alltid tvungna att även vi köpa biljetter till våra konserter.

Sen har jag fått operationstid för mitt ena öga på måndag och förmodligen kommer det andra ögat också opereras under hösten. Det innebär att nya glasögon måste införskaffas efter några veckor och det är ju som bekant inte billigt. Sen kanske synskärpan inte är den bästa förrän de nya glasögonen är på plats. Då känns det enklare att gå till replokalen som ligger i huset bredvid mitt, istället för att köra till Uppsala. 

Är jag inte nöjd med nya kören kan jag alltid gå tillbaka till Carolines kör. Men det ska bli roligt att prova något annat ett tag.

Annars tillbringar jag mesta tiden med killarna som syns på bilden. Det blir långa promenader och en och annan biltur till något fint ställe i naturen.

Men jag saknar mycket i mitt liv. Saknar människor omkring mig. Saknar att finnas i ett socialt sammanhang. Att bara diskutera med hundar kan bli rätt ensidigt. 

Den ena sonen befinner sig i USA just nu och den andra har fullt upp med inskolningar på förskolan och egna studier. 

Så här sitter jag och tycker synd om mig själv och försöker diskutera livets mening med två pälsbollar. Får inte mycket svar av dem. De tycker att mat och en och annan promenad är livets mening. Själv har jag lite mera krav.

 

 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela