trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Midsommar

Publicerad 2018-06-25 15:30:13 i Allmänt,

Midsommarhelgen har passerat. Vädret har varit hyfsat till och från. Midsommaraftonen tillbringade jag hos goda vänner i deras nybyggda växthus. Det var mycket trevligt. För en gångs skull hade vi knytkalas och jag skulle bidraga med desserten. Jag hade någonstans läst ett recept på en äppelkaka, som verkade väldigt god. Så i minnet försökte jag åstadkomma sagda kaka.
Jag införskaffade glutenfri smördeg. Den var något svårbehandlad. Eller om det möjligen är mina händer som är kraftlösa. Jag kunde inte riktigt kavla ut den, utan fick istället trycka ut den i ugnsformen. Smördegen penslades sedan med ägg. Ett antal äpplen skivades upp och äppelskivorna doppades i kanel och farinsocker. 
På smördegsplattorna klickade jag ut Lemoncurd och Limecurd, sedan lades äppelskivorna på och allt penslades med smör.
Kakan gräddades sedan i 200 gr i 20 minuter. Till serveringen serverades vispad grädde. 
Det smakade riktigt gott, så jag kan rekommendera receptet. Möjligen att vanlig smördeg är mer lätthanterlig.
 
Resten av helgen har jag inte gjort några större åthävor. Jag blir ju så trött, när jag gör någonting och behöver oftast flera dagar för att återhämta mig. Kezzi är lika trött han. Jag tror vi skulle kunna sova dygnet runt. I och för sig är det skönt att vi har anpassat oss till samma dygnsrytm.
 
Ofta tänker jag på det här jobbet som jag provade på nyligen och som blev ett katastrofalt misslyckande. Ja, jag ser det så. Som ett oerhört misslyckande. 
För att vara berättigad till ersättning från a-kassan, måste jag ansöka om arbete. Vilket skrämmer mig något ofattbart. Tänk om jag skulle få ett nytt jobb och inte klara av det. Tänk om jag skulle behöva uppleva samma misslyckande en gång till! 
Mitt huvud fungerar inte. Min kropp fungerar inte.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska gå vidare. Det enda jag vet är att ett jobb med arbetsuppgifter som är främmande för mig, klarar jag inte av.
 
(null)
 
(null)
 

Skriver och skriver

Publicerad 2018-06-20 18:46:54 i Allmänt,

När man är arbetslös, går mycket av tiden åt till att skriva. Det är meddelanden och brev till myndigheter. Det är ansökningar till jobb man aldrig kommer att få. Ja, man är ju tvungen att skriva ansökningar, gör man inte det kan man bli utan a-kassa.
 
I början av året tröttnade jag på allt och ansökte om pension hos Pensionsmyndigheten. När det då visade sig hur extremt låg pensionen skulle bli, så ångrade jag mig och meddelade att jag inte önskade ta ut någon pension. Dock hade myndigheten gjort ett beslut att jag var berättigad till pension och det beslutet har ställt till det. För det visade sig att a-kassan sjönk drastiskt om man var innehavare av dylikt beslut. Även om man alltså inte tog ut några pensionspengar.
 
Så nu när jag inte fick någon sjukpenning beviljad, så ansökte jag igen om a-kassa. Och naturligtvis pension, eftersom a-kassan skulle bli så låg.
 
Vad händer då? Jo, efter några dagar kom ett brev från a-kassan, med information om att deras regler ändras i juli. Nu kan man få full a-kassa även om man har ett pensionsbeslut. Suck!
Det var bara att sätta sig ner och skriva till Pensionsmyndigheten, förra arbetsgivaren och a-kassan att jag nu inte ämnade ta ut någon pension alls. Varken vanlig ålderspension, premiepension eller tjänstepension. Men tro inte att det är klart med det. A-kassan vill ha in beslut om att pensionen inte kommer att utbetalas. Så jag fick kontakta Pensionsmyndigheten igen och fråga när det blir klart. Självklart tar det lite tid, fick jag till svar. Suck igen!
 
När det gäller den uteblivna sjukpenningen, så både ringde och skrev jag flera gånger till Försäkringskassan för att efterhöra hur det skulle bli. Till slut fick jag ett muntligt besked att jag sannolikt inte skulle få någon sjukpenning. 
Häromdagen kom det ett brev från dem. Men tro inte att beslutet är klart, så jag kan överklaga. Nejdå, det var bara ett skriftligt förhandsbesked! Om jag ville kunde jag lämna åsikter om det troliga beslutet. Det har jag gjort. På strikt myndighetssvenska. Där jag starkt ifrågasätter rättssäkerheten, såsom den EU-medborgare jag är!
 
Nej, tänk om man kunde slippa allt tjafs. All oro över ekonomin och boendesituationen.
 
Tant orkar nog inte riktigt med det här!
 
 
(null)
 

Resa utan slut

Publicerad 2018-06-14 18:03:12 i Allmänt,

Jag hörde ett reportage om cancer på radion idag. Man berättade bland annat att överlevnaden har stigit. För 10 år sedan överlevde 60%, idag är siffran uppe i 70%. 
Även när det gäller bröstcancer har antalet överlevande stigit. Sen finns det cancerformer som inte har så god prognos.
Var tredje svensk får cancer. Antalet insjuknade i hudcancer ökar hela tiden. Vilket man förklarar med solande och resor tilll solen.
 
Något som jag tjatar om mycket, är att cancerresan inte är slut bara för att behandlingen är avslutad. För många, inklusive mig, börjar den verkligt tuffa resan då. När "cancerbaksmällan" slår till.
 
Med komplikationer och biverkningar, i många fall fleråriga. Man står där ensam utan vårdkontakter, eftersom man är utskriven från onkologen.
 
Själv hamnade jag ju i den situationen, när jag tänkte börja jobba igen, att jag då fick reda på att jag inte hade jobbet kvar. Jag blev uppsagd och hamnade i en kris lika stor som cancerkrisen.
Jag kan inte förstå och förlika mig med en arbetsgivare som gör på det viset. Det kommer jag aldrig, aldrig göra.
 
När jag äntligen hittade ett nytt arbete, blev det fullständig kaos, både i kroppen och i huvudet. Det finns de vars så kallade "cytohjärna" aldrig repar sig. Att hjärntröttheten efter behandlingen inte går över. Jag befarar att jag kan tillhöra den gruppen. 
Efter kraschen på det högst tillfälliga jobbet har jag varit extremt trött. Jag har likaså haft väldigt ont i lederna och bland annat ådragit mig en hälseneinflammation och kraftig höftsmärta.
 
Enligt Försäkringskassan är jag inte berättigad till vare sig sjukpenning eller sjukersättning, utan de bedömer mig som 100% arbetsför. Och lämnar därmed problemet (mig) vidare till Arbetsförmedlingen. Hur en myndighet kan göra på dylikt sätt övergår mitt förstånd. 
Allt fler och fler får avslag på sina ansökningar till Försäkringskassan, som glatt pumpar ut budskapet att vi blir friskare och friskare. Inte så konstigt, när så stor del får avslag.
 
Den summa pengar som samhället tycker att de ska ge mig varje månad är ett skämt. Det kommer inte räcka på långa vägar.
Vi står snart inför det faktum att vi har en ansenlig mängd fattiga människor i vårt samhälle. 
Jag tycker att det är en skrämmande utveckling.
 
 
(null)
 
(null)
 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela