trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Vända en förlust

Publicerad 2017-04-22 19:29:07 i Allmänt,

Kan man vända en förlust till en vinst? Jag har förlorat både hälsa och arbete. Att se det som en vinst är minsann ingen lätt uppgift.
 
Nu har jag dock börjat se förlusten av arbetet, som arbetsgivarens förlust. De har förlorat en välutbildad, kompetent och erfaren person. 
 
Men hälsan då? Häromveckan trodde jag att det var dags för ytterligare en hälsoförlust. Jag kände förändringar i mitt kvarvarande bröst och fick komma in för undersökning på bröstmottagningen. Jag var ganska förtvivlad innan besöket och såg allt i svart. Som tur var, visade det sig att det endast var svullna bröstkörtlar, helt ofarligt. Det är ingen överdrift att säga att jag var lycksalig när jag åkte därifrån.
 
Nu ska jag försöka lära mig att acceptera tröttheten och den ständiga värken. Mitt liv förändrades radikalt i juli 2015, när jag fick cancerdiagnosen. Jag har trott att jag skulle kunna få tillbaka mitt liv, men har äntligen börjat förstå att det aldrig, aldrig kommer att bli som förut.
 
Det finns vissa saker som det inte är någon idé att fortsätta strida för. Det tar mer än det ger. På så vis kan man ändra förluster till vinster. 
 
Det är så skönt att jag kommit till den insikten.
 
 
 

Gammal, trött och sliten!

Publicerad 2017-04-17 15:07:59 i Allmänt,

Jag har inte skrivit här på väldigt länge. Orsaken är att jag, som rubriken säger, känner mig väldigt gammal, trött och sliten.
Några som inte håller med mig om det, är Försäkringskassan. De anser att jag är fullt arbetsför och vill inte ge mig sjukersättning (sjukpension). 
 
Däremot förefaller arbetsgivaren hålla med mig. Eftersom de inte kan erbjuda mig något jobb i alla sina verksamheter. En kommunal arbetsgivare har många strängar på sin lyra. Men någon lyra till mig, har de inte. Så uppsägningen från deras sida kvarstår.
 
Och snart är jag där. När jag står utan arbete. För första gången sen jag gick ut gymnasiet. Det känns lite märkligt att jobba hela livet och sen plötsligt stå där mol allena. Det finns liksom inget skyddsnät i samhället. Ungefär som att man får skylla sig själv, som dragit på sig svåra sjukdomar. 
 
Hur ska en gammal, trött och sliten tant försörja sig då? Tar tacksamt emot tips. Dock klarar jag inte fysiskt tunga arbeten. Mina händer protesterar och går med jämna mellanrum i strejk. De gör ibland så ont, att jag knappt kan lyfta kaffekoppen. Då är det illa!
 
Nu har jag övertalat mig själv att ta jättestark värktablett till natten. Jag vägrade ett tag att göra det, men det innebar att jag vaknade varannan timme av smärta och var väldigt trött dagtid. Nu vaknar jag bara 1-2 gånger per natt. Trött dagtid är jag på grund av tabletterna, men jag får i alla fall sova lite.
 
Min fritid tillbringar jag mestadels i viloläge. När jag inte går ut på hundpromenader. Har tagit mig lite vatten över huvudet, i och med att jag är med i 2 styrelser. Hur jag tänkte där, förstår jag inte själv. Tanten kanske har blivit förvirrad också?
 
 
 

En obetydlig bricka

Publicerad 2017-03-12 12:20:00 i Allmänt,

Tur att det finns ljuspunktsdagar! Som en födelsedagsmiddag i fredags hos bästa vännen och gårdagen när barnbarnen kom på besök, på kvällen var jag bjuden på "mellofest". Idag blir det middag med matlaget.
 
Sen har jag ju mitt högst tillfälliga jobb, som jag trivs så bra på. Som jag dessvärre fått sparken ifrån. Av "personliga skäl". Dessa skäl är att arbetsgivaren inte har något jobb åt mig. Det känns mer som arbetsgivarens personliga skäl.
 
Att man får sparken efter sjukdom är tyvärr ingen ovanlighet. Vet fler som råkat ut för det och läser ofta om det i olika cancerforum. 
Att arbetsgivare inte har mer ansvar för arbetstagares mående känns helt absurt.
 
Tänk vilken liten och obetydlig människa man är i samhället. En liten bricka i det stora spelet, som man närsomhelst puttar ut från banan. Man står där på utsidan och kastar sin tärning, men aldrig att rätt siffra kommer upp. För oss oanvändbara brickor finns små eller obefintliga möjligheter att ta sig in i spelet igen.
 
Jag är extremt orolig för framtiden. Hur ska det gå, tänker jag, den dagen jag står utan försörjning? 
 
Att ge sig ut på jobbjakt, känns väldigt tungt. Har så många odds emot mig. Ålder, sjukdomshistoria, trötthet, ständig värk och händer som inte fungerar som de ska. 
 
I mitt yrke som sjuksköterska har jag alltid värnat om svaga patientgrupper. Det är jag idag stolt över.
Nu när jag själv fått uppleva att det inte finns något skyddsnät.
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela