trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Lite framgång

Publicerad 2018-01-13 16:41:39 i Allmänt,

Nu har jag varit på en arbetsintervju. Den gick så bra, att jag har blivit kallad på en uppföljande intervju. Det är lite som en talangjakt, jag har gått vidare till nästa moment. Inte nog med det, jag har blivit kallad till ytterligare en intervju, med en annan arbetsgivare. 

Det här är något som stärker självförtroendet. Att man räknas. Att någon tycker att jag har kapacitet. Självförtroendet har verkligen varit nere i botten och många gånger har jag tvivlat på om någon vändning skulle ske. 

Även om jag inte får någon av de här tjänsterna, har jag i alla fall varit med en bit på vägen. Jag har räknats. 

Där jag bor är det alltid mycket folk som passerar. En orsak är att Coop ligger mitt emot, men främst är det nog för att Systembolaget ligger i samma byggnad som Coop. Sen finns det ett härbärge för hemlösa här bredvid. Jag känner mig dock aldrig otrygg när jag är ute sent på kvällen. Trots att gatubelysningen är ytterst sporadisk.

Men ibland händer det saker. För något år sedan hittade jag en berusad kvinna i buskarna. Hon var endast iklädd ett tunt, kort linne. I övrigt var hon helt naken. Det gick inte att föra någon konversation med henne, så påverkad var hon. Jag kallade på polisen, som kom och tog hand om henne.

För några dagar sedan såg jag en man som vinglade omkring på trottoaren, han försökte leda en cykel, vilket dock inte gick så bra. Både mannen och cykeln hamnade i buskarna. Även han var så påverkad att det inte gick att prata med honom. Jag kände igen honom till utseendet, då jag har hjälpt honom tidigare. Så även denna gång ringde jag till polisen som kom och plockade upp honom ur buskaget.

Igår vid 23-tiden, när jag gick ut med Kezzi, hörde jag ett förfärligt oljud utanför porten. Jag hörde trumspel och någon som vrålade hjärtskärande och ihärdigt. 

Jag gjorde mig beredd att ringa polisen. Här var det ingen som låg utslagen i buskarna, utan här måste det vara frågan om mord! Bestialiskt mord!

Jag sprang bort till det lilla huset som oljuden kom ifrån. Skriket tilltog i styrka. Jag funderade på hur jag skulle kunna övermanna en mördare. 
Jag kommer aldrig glömma skriket och synen som mötte mig när jag tittade in genom fönstret. 

Inne i rummet befann sig några unga killar spelande på instrument. Bland annat trummor. En kille sitter med en mikrofon framför sig och i denna mikrofon utstöter han de mest hemska skrik. Han håller inte alls på att bli mördad. Däremot antar jag att han anser att han framför sång.

Jag lommar iväg därifrån, skriket och trummorna förföljer mig på promenaden.

Kan man, så tycker jag att man på något sätt ska ingripa om något händer. Törs man inte gå nära, kan man i alla fall ringa polisen. I många fall är det bästa alternativet, eftersom situationer kan vara farliga och hotfulla. 

Det värsta jag varit med om när det gäller hotfulla situationer, är ett inbrott nattetid på ett ställe där jag jobbade. Jag var ensam inne och när inbrottstjuven bröt sig in, trodde jag att min sista stund var kommen. Det är väldigt längesedan nu, men ändå tänker jag på det någon gång i månaden.

Sen är naturligtvis cancerbeskedet och förlusten av arbetet något av det mest fasansfulla som har hänt mig.

De här sakerna maler runt i min hjärna. Ofta eller nästan hela tiden. Jag vill ta mig ur detta. Inbrottet fick jag hjälp av både polis och arbetsgivare att bearbeta, men det som hänt på senare år har bränt sig fast i tankarna.

Hoppas att de här framgångarna på arbetsfronten kan göra att jag kommer vidare.

 

 

Gott nytt liv

Publicerad 2018-01-04 10:35:03 i Allmänt,

Överlevare. Jag är och ska vara överlevare. 
Jag hann inte ta mig igenom chocken som sjukdomen innebar, förrän jag kom rakt in i nästa chock. Uppsagd från jobbet! Arbetslös! Efter att ha arbetat som sjuksköterska sedan 1981, var min kompetens inte längre användbar.
Men överleva, det ska jag.
Och jobb söker jag hela tiden. Men uteslutet är att jobba till kl. 22 i en annan stad plus varannan helg. Som jobbet jag sa nej till. Jag håller mig knappt vaken till 22 och att då ta sig hem fem mil känns inte rimligt. Inte heller att försöka ordna hundvakt till kvällarna och helgerna. För jag ska ju som sagt överleva!
 
(null)
 
På nyårsafton hade jag en liten tillställning hemma för goda vänner. Jag kan rekommendera rårakor på sötpotatis, mycket gott!
(null)
 
Daghunden Lazze är natthund här ett par nätter denna vecka. Han och Kezzi har ett ömt förhållande. Kezzi ägnar sig gärna åt putsning av Lazzes tänder.
(null)
 
Själv har jag insjuknat i en ny förkylning. Hade ju precis blivit bra, efter den förra långvariga förkylningen. Nu är det hosta och halsont som gäller igen. 
Det tar på krafterna. Att ständigt halka tillbaka. 
Men överlevare ger inte upp!
 
 
 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela