trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Kampen går vidare

Publicerad 2016-03-31 13:28:05 i Allmänt,

Det sket sig, som man brukar säga! Med jobbstarten. Jag hade själv föreslagit onkologläkaren att jag skulle börja jobba halvtid 1/4. Så blir det tyvärr inte.
Jag fick i torsdags reda på att jag inte får gå tillbaka till mitt gamla jobb och de alternativen som istället erbjöds mig kändes inte optimala. Min artros, som har blivit sämre av antihormonbehandlingen och min "cytohjärna" klarar i dagsläget inte det som kom upp som förslag. 
 
Så jag är tillbaka på ruta ett, heltidssjukskrivning, taskig ekonomi och oviss framtid. Att kasta sig ut på jakt på arbetsmarknaden känns inte heller som någon lyckad lösning. Vem vill anställa en cancersjuk, ledbruten kvinna, som bara har några år kvar till pension? Det är inte precis såna som jag som marknaden skriker efter.
 
Idag har jag varit på gymet igen. Det är helt nödvändigt för mig att vara i rörelse. Mina leder stelnar till och värker förskräckligt vid stillhet. 
Jag tänker på min kära mor, som också hade svår artros. Hon var jämt ute på promenad. Hon hade en liten hund, som med åren blev väldigt gammal. Jag tyckte nästan synd om den lilla hunden som aldrig fick någon vila. Fast det kanske var promenaderna som gjorde att han blev gammal.
Det är guld värt att ha en hund, som tvingar en att gå ut, i den här situationen.
 
I helgen var mitt största barnbarn här under ett par dagar. Har även haft besök av äldste sonen och goda vänner. Det blev lite guldglans på tillvaron på så sätt. Min deppiga reaktion gällande jobbet fick jag lägga undan ett par dagar. 
 
Nu är det dags att kämpa vidare, jag som trodde att kampen var över ...
 
 

Cytohjärnan

Publicerad 2016-03-25 16:35:01 i Allmänt,

Ibland funderar jag på om det är som så, att när det börjar gå tokigt för en, så blir man liksom utvald för fortsatta tokerier? Ja men henne kan vi ta, är det någon (Skaparen?) som gnuggar händerna och tänker, hon har redan så mycket elände, så hon är van. Ge henne lite till! Kan det vara så?
 
Nu är min hjärna (cytohjärnan) så överbelastad att den inte ens föll i sömn inatt. Inte förrän i gryningen. Jag riktigt känner hur hjärncellerna bråkar och ställer till trassel för varandra. 
 
När jag läser olika cancerforum på nätet, så förstår jag att det är så det är. En ständig oro. Blir något inte som man trott, bryter man ihop en smula och finner sig plötsligt ha backat flera steg bakåt. Det finns liksom inget reservaggregat. Hur ska man då klara sig i världen, tänker jag? Motgångar finns det ju hela tiden.
 
Jag har tränat ihärdigt den senaste tiden. Gått på gym flera gånger, på handträning och på mindfulnessyoga. För att inte tala om alla långpromenader. Min artros mår mycket bättre om jag är i rörelse. 
 
Idag är Kezzi och jag hundvakt åt Lazze. De är bästisar och umgås varje dag på hunddagis.
 
Imorgon ska jag åka och hämta mitt äldsta barnbarn, som ska sova här. Äldste sonen kommer också hit och äter påskmiddag med oss. 
 
På påskdagen kommer det annat främmande på besök. 
 
Det här är glädjepiller, som till viss del kan återställa ordningen. Åtminstone få hjärnan att ägna sig åt en annan slags tankeverksamhet ett tag.
 
Glad påsk!
 
 

Fågelskådning

Publicerad 2016-03-20 16:26:34 i Allmänt,



Jag måste säga att det har blivit mycket bättre. Inflammationen i huden i strålområdet håller på att lägga sig. Den enorma tröttheten jag kände under några dagar, hade säkert sin grund i hudbesvären. Kroppen är skör och klarar kanske inte av en sådan påfrestning utan att reagera med trötthet.
 
Min artros är nu i det stadiet att stiltje inte är att föredra. Alltså går jag. Går och går eller cyklar. Ofta går jag ner till hamnen och tittar på fåglarna. Som en riktig pensionär!
Där finns två mandarinänder, som är fantastiskt vackra. En fångade jag på bild här ovan.
 
I veckan som kommer blir det mer aktivitet. Jag ska börja på handträning i en artrosgrupp. Har gått på det tidigare och det är jätteskönt för värkande händer. Sen har jag bokat in provträning på ett gym. Där har jag också gått tidigare, men behöver nog friska upp minnet lite och få hjälp i början.
 
Sen ska jag på möte på jobbet, för att diskutera mina arbetsuppgifter. Jag har känt en oro för vad som kommer att hända med mitt jobb, eftersom det är mycket som är i görningen på arbetsplatsen. Så det ska bli skönt att få prata om det och kanske få en del frågetecken uträtade.
 
Annars händer inte mycket i Kezzis och mitt liv. Han drar in sand och grus, efter alla promenader och jag dammsuger upp detsamma. Måste säga att sanden är speciell i år. Väldigt fin och lite oljig. Svårhanterlig med andra ord. 
Vi har nyss varit ute och promenerat i en timme, så nu väntar dammsugaren på att få gå sin runda.
 
 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela