trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Det händer inte mig

Publicerad 2016-10-29 10:44:00 i Allmänt,

Visst är det så man tänker? Det händer inte mig. Olyckor och katastrofer händer andra, men inte mig.
 
Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle vakna upp efter en operation och få höra att de plockat ut 13 cancertumörer ur min kropp. Men det hände.
 
Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle bli utan arbete. Men nu har det hänt.
 
i januari 1981 blev jag legitimerad sjuksköterska och började genast arbeta som sådan. Nu tas mitt arbete från mig på grund av konsekvenser av min cancerbehandling. Jag blir arbetslös.
 
Jag ska gå till Arbetsförmedlingen och konkurrera om jobben med unga, friska människor som nyss gått ut skolan. Med tusentals nyanlända, som fulla av hopp flytt till vårt land.
 
Där ska jag stå med mitt bagage. Ett bagage som inte bara består av förhållandevis hög ålder, utan även av onda leder som försämrats i sin funktion av medicineringen.
 
Alltså, särskilt het på arbetsmarknaden, det tror jag inte att jag kommer att vara. Pension kan jag inte ta ut än, jag är för ung för det! Inte mycket annat man är för ung för i min ålder ...
 
Så vad ska jag då göra? Jag har en bostadsrättslägenhet och en bil. Dock äger ju banken betydande delar av dessa, men en liten slant kanske det blir kvar om jag säljer. Fast jag måste ju bo någonstans. Hyreslägenhet är inte lätt att få tag på i den här staden. Plus att hyresnivåerna är mycket höga.
 
Tillbaka till mantrat "det händer inte mig". Nu vet jag att det händer. Det mest overkliga händer. Till och med arbetslöshet händer. Även bostadslöshet kan hända. 
 
Utanförskap händer. Omhändertagande av samhället händer däremot inte.
 
 
Att man sparkar på den som redan ligger händer. Det händer dessvärre alldeles för ofta.
 
 
 
 

Otroligt dumt

Publicerad 2016-10-20 15:02:24 i Allmänt,

Jag hade, som man säger, gjort anspråk på två tjänster på arbetsgivarens listor med lediga jobb. En tjänst var tyvärr redan tillsatt, så den gick bort direkt. Den andra tjänsten var på integrationsenheten och där gjorde jag ett besök igår.
Det visade sig att den tjänsten till stor del var mycket fysiskt krävande. Bära och montera möbler. Något jag naturligtvis inte klarar av.
 
Men det var intressant att få en inblick i verksamheten. Man väntar sig en oerhörd tillströmning av nyanlända de närmaste åren och kraven på kommunerna är stora. Snabbt som ögat ska bostäder ordnas och möbler införskaffas. 
Nyanlända ska hämtas på Arlanda och omgående transporteras till sitt boende, som man före hämtningen ska ha iordningställt. 
 
Jag funderar lite på kvaliteten på omhändertagandet av dessa traumatiserade människor. Hur tar vi hand om deras själar? Det är väl inte bara en säng en människa behöver? 
 
Jag förstår verkligen inte hur detta ska gå till. Hur ska vi på ett rimligt sätt, med kvalitet, kunna ta hand om alla dessa människor? Hur ska kommunernas resurser räcka till?
 
Någonting annat som också upprör mig är avvecklingen av personlig assistans för så många människor. Jag vill inte tro att dessa två saker har något samband. Jag tycker inte om att sätta svaga grupper mot varann. Men jag kan ändå inte låta bli att undra. 
Regeringen har gett Försäkringskassan uppdraget att "bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen." Som motivering har jag hört att man vill komma åt fusket. Men då måste det här vara helt fel metod. En ekvation som inte går ihop.
 
Hur blir det med jobb för mig då? Ingen aning. Jag har sagt att jag inte tänker vara sjukskriven längre än till söndag. Jag tycker inte att jag ska uppta en läkartid för att få sjukintyg när jag inte längre känner mig sjuk. 
Försörjningen då? Jo, jag får lön tills omplaceringsprocessen är klar. Vilket den med sannolikhet blir i slutet av nästa vecka. 
Övriga tjänster på listorna är sådana jobb som jag inte kan göra anspråk på. Har inte adekvat utbildning för dessa. 
Vad händer då? Antar att det blir uppsägning. Jag blir en spillra som samhället får ta hand om, i bästa fall, istället för att arbeta och betala skatt. Men det är inget man kan ta för givet. Allt beror på tillgången på pengar.
 
Men jag får väl skylla mig själv som gick och fick cancer! Otroligt dumt.
 
 

Kören och lite annat

Publicerad 2016-10-18 20:22:57 i Allmänt,

 

 
Bilden ovan är från körens repetition igår. Nu är det julkonserter som står på programmet. Två stycken närmare bestämt, en i Gottsunda och en på Skansen.
 
Vi kör ju inte direkt traditionella julsånger, utan det är mer rockstil på våra jullåtar. "Attityd!", brukar sångfröken Caroline af Ugglas utbrista titt som tätt. Då ska vi se lite tuffa och coola ut är det tänkt. Hur tuffa och coola vi är, får ni gärna komma och bedöma.
 
Imorgon är det dags att träffa en chef på en ny arbetsplats. En av arbetsplatserna på arbetsgivarens listor med omplaceringsjobb. Jag har fortfarande inte förlikat mig med tanken på att jag faktiskt blivit av med jobbet, mitt under sjukdomen, och måste omplaceras till något annat. Det här är en helt annan förvaltning, med helt andra arbetsuppgifter än vad jag har haft tidigare. 

Jag tycker att det här är så himla, himla orättvist. Som om jag ska straffas för att jag fick cancer. Sen att man inte vill ta tillvara den kompetens och erfarenhet jag har, på min gamla förvaltning. Jag har jobbat inom vården i mer än 40 år. Att byta yrke så här i efterförloppet av mitt livs värsta kris, känns bara otroligt jobbigt. 
 
Hen däruppe får gärna ingripa snart och ge mig lite glädje och förnöjsamhet. Ge mig några år med acceptabel ekonomi och en gnutta livsglädje.
Tack!
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela