trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Värsta veckan

Publicerad 2015-09-29 09:38:48 i Allmänt,

Har inte skrivit på ett tag nu, för jag har helt enkelt varit för dålig. Om du tänker dig alla hemska biverkningar av cellgifter som du har hört talas om och så lägger du till ett par stycken. Så har jag haft det. Mitt livs värsta vecka.
 
I tanken gav jag upp många gånger. Tänkte att det här blir första och sista cellgiftsbehandlingen. Bara att utsätta sin kropp för något så giftigt är ohyggligt. Sen finns det ju ingen garanti, att det botar.
 
Nu har de värsta biverkningarna klingat av, jag orkar vara uppe litegrann och kan äta rätt bra. Jag hann dock med ett besök på akuten under helgen. Feber, svullnad och smärta runt min PICC-line. Slangen som leder in medicin till ett kärl vid hjärtat. Det blev 6 timmar på akuten och ett recept på antibiotika i 10 dagar.
 
Igår åkte håret av. Jag tröttnade på alla lösa hårtussar och hårstrån överallt. Tog trimmern och skalade bort allting. Peruken jag har är väldigt fin, men känns lite varm och obekväm. Har köpt ett par mössor från bigsi.se och det blir nog dessa som jag kommer att använda mest. Om jag inte piggar på mig jättemycket och börjar vistas ute mer.
 
Igår började också TV:n att fungera igen. Tack och lov!
 
 
 
 

Det onda

Publicerad 2015-09-21 10:29:19 i Allmänt,

Jag visste inte att ont kunde göra så ont. Att jag skulle få många biverkningar, har jag blivit informerad om. Jag får tung cytostatika och då följer biverkningarna med. 
Men ändå. Jag hade inte förstått fullt ut. Att jag skulle drabbas av illamående, diarré, aptitlöshet, håravfall och trötthet var jag på det klara med. Men den här smärtan har tagit mig med storm.
 
Har ohyggligt ont i benen och fötterna. Fotsulorna och tungan känns som öppna sår. Har kraftig svampinfektion i munnen. Det gör ont i hårbotten och under naglarna. Till och med ont under ögonbrynen.
Dygnets höjdpunkter är var sjätte timme, när jag tar värktabletterna. Inte för att de hjälper jättebra, men de kapar topparna och gör mig lite vimsig i huvudet.
 
Jag tänker dock att medicin som har så satans mycket biverkningar, måste ha lika mycket verkningar. Det måste vara balans!
 
Igår var jag till Stockholm och firade yngste sonens födelsedag. För 28 år sedan, så här dags, låg jag på operationsbordet och en stor kille plockades ur min mage. 
Han blev, precis som jag, scout i unga år och har varit scoutrörelsen trogen sedan dess. Inom scouting är det så självklart att man hjälps åt och att alla har samma värde. Tänk om sådana värderingar kunde dominera istället för det egoistiska tänk, som många ägnar sig åt idag.
 
Com Hem har fortfarande inte åtgärdat felet i huset, så TV är jag fortfarande utan. Det är trist när man är trött och orkeslös. Att titta på TV vore en bra avkoppling. 
Så radio är en lösning. Tyvärr har jag radioskugga i hela lägenheten, radion fungerar endast på balkongen! Än så länge går det bra att ha balkongdörren öppen, men snart blir det för kallt.
 
Ibland lyssnar jag på radio via datorn, men jag har inte obegränsad surf och ofta tappas ljudet bort. 
 
Så. Tålamodet sätts på prov minsann!
 
 
 
 

Då kom de ...

Publicerad 2015-09-18 12:00:46 i Allmänt,

Nu när cortisonkuren är avslutad så kommer biverkningar som ett brev på posten. Lätt illamående och kraftiga smärtor i ben och fötter är vad jag känner av än så länge. Jag är ju van med artrossmärta, men det här är något helt annat. Intensiv och brinnande smärta. Jag behandlar mig så gott det går med Alvedon och Tradolan. Tyvärr är det svårt att sova, inatt vaknade jag nog varannan timme på grund av värken. Men det är bara att härda ut. Har inget annat val.
 
Tyvärr finns det irritationsmoment runt mig som jag inte har något tålamod med alls. Till exempel tjafset med Com Hem, som inte åtgärdar felet med TV:n. Jag är inte beroende av TV i vanliga fall, men i mitt utsatta läge just nu skulle jag gärna vilja titta på TV. Konstigt att vara utan under flera veckor.
 
Sen har "service-lampan" börjat lysa i bilen, men det har äldste sonen lovat ta hand om. Han har för övrigt förlovat sig med sin tjej och sådana roligheter glädjer mig enormt. 
På söndag åker jag med dem till Stockholm för att gratulera yngste sonen, barnbarnets pappa, som fyller år. Hoppas verkligen att jag kan åka med. 
 
Igår åt jag lunch med "mitt" team på jobbet. Det var också något som gladde mig mycket. Det är stora förändringar på gång på jobbet och teamet kommer att få delvis andra arbetsuppgifter. Jag känner en viss oro inför detta, men får försöka lägga det åt sidan tills det blir dags att komma tillbaka. 
 
Sammantaget känner jag mig ändå i ganska gott mod. Så många som stöttar, vilket är helt ovärdeligt!
 
 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela