trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Bra läge

Publicerad 2015-11-30 13:11:00 i Allmänt,

Nu mår jag riktigt bra. Förmodligen så bra som det går att må, under den här behandlingsperioden. Tröttheten har jag kvar, men den får jag förmodligen dras med under en lång tid.
Idag har jag tagit blodprover och jag hoppas att de visar acceptabla värden.
 
I helgen hade jag besök av yngste sonen och vi pysslade och fixade med adventsgrejerna. Skönt att få hjälp, eftersom jag blir fort trött och måste vila. Allt tar sån tid för mig. Det kan vara väldigt frustrerande, jag får verkligen tänka på att jag inte ska stressa upp mig i onödan. Lätt att hamna i en stressfälla, när man vill så mycket, men orkar så lite.
Jag har varit ut lite på stan, men undviker värsta trängseln på grund av mitt nedsatta immunförsvar. Något besök på stora köpcentra är inte aktuellt. Fast det hade det nog inte varit även om jag vore frisk.
 
Det går riktigt bra att äta nu, så denna vecka får jag ladda upp ordentligt inför nästa behandling. Äter fortfarande helst tacos, men inser att det kan bli en något enformig kost. Det blev tacos både i lördags och i söndags, så ikväll får det bli något annat. 
 
Annars händer inte mycket, jag längtar till julen, till våren, till kören, till det friska normala livet. Till att ha ett hår att kamma. Till allt det där vanliga, som man annars bara tar för givet. 
Värderingar och vad man värdesätter får sig en rejäl omskakning i en sån här situation. Inte mycket är som tidigare, det kan jag lova. 
 
Vill också poängtera att jag är mycket tacksam för allt stöd jag får. Det är helt ovärdeligt. 
Tack!
 
 
 
 

På spåret

Publicerad 2015-11-26 10:56:43 i Allmänt,

Så hamnade jag där. I det vidriga biverkningsträsket. Jag fick ju en annan sorts cellgift den här gången, ett riktigt riktigt rävgift!
Det är svårt att förklara hur det känns, för någon som aldrig varit med om det, men tänk dig att du har en tvångströja på dig och att du ligger fastbunden på en järnvägsräls. Långt därborta hör du tåget närma sig. Till allt elände har någon sparkat sönder dina knän och magen är i uppror. Du vet att diarrén är nära.
Hur känns det när du ligger där? Panik förstås. Ångest, stress, tårar. Jag låg några dygn på spåret och det var det värsta jag varit med om.
Till de något lindrigare biverkningarna hör illamående, torr hud och torra och ömma naglar. Samt fortsatt lågt immunförsvar.
 
I detta läge kommer tankarna på att ge upp. Att den här medicinen inte kommer att hjälpa. Att medicinen kommer att förstöra hela kroppen. Jag menar, mina organ är ju några år vid det här laget. Lite slitna. Hur ska de kunna ta hand om det här supergiftiga ämnet? Cellgifter som är utvecklade från senapsgas. 
 
När jag läser om det här giftet i olika bröstcancerforum, så benämns det som "det röda giftet". Det ser nämligen ut som hallonsaft. Någon skrev att hon efter avslutat behandling inte kan dricka någon vätska som är röd. För hon förknippar det med giftet.
 
Den här gången fick jag också be om hjälp med Kezzi. Inte lätt att gå ut med en hund, när man är fastbunden på spåret!
 
Mitt i allt detta hände också något bra, jag fick äntligen hem tvättmaskinen. Så nu är den och tumlaren redo att invigas. Har dock inte orkat än, men kanske det blir lite tvättande i helgen.
I helgen som det är första advent. Lokaltidningen översvämmas med annonser om olika julmarknader. Jag vet inte om jag vågar mig ut på någon. Provvärdena ligger som sämst runt 12:e dagen efter behandlingen. Alltså är jag som mest infektionskänslig då. 
En infektion och uppskjuten behandling skulle kännas som katastrof. För jag räknar kallt med att jag till jul ska ha hunnit återhämta mig skapligt efter nästa behandling, så att jag kan träffa barnen och barnbarnet.
 
Jag är så trött på att vara sjuk. Trött på att sjukdomen rår över allting. Trött på att tankarna är så uppslukade av sjukdomen. 
 
Fuck cancer!
 
 
 
 
 
 
 
 

Ja men då så

Publicerad 2015-11-21 17:32:08 i Allmänt,



Och så kom biverkningarna. Det var som att få en klubba i huvudet igår eftermiddag. Likadant idag. Är helt slut och orkeslös. Min taktik för att härda ut är att sova och åter sova. Tacksam att jag har möjlighet att sova så här mycket. 

Kezzi tycker förstås att matte är tråkig, men idag har han fått en ordentlig promenad med sonen och på vardagarna är han på dagis. 

Biverkningarna följer schemat jag fått. Besvär från urinvägarna/mage/tarmar. Sen den vanliga tröttheten och dimsynen. Smärtan i skelett och muskler skulle jag slippa den här gången och det verkar stämma. Har min gamla vanliga ledvärk bara. 

Maten är ett kapitel för sig. Förstår att doktorn var bekymrad för mitt lilla matintag. Den här gången är det sämre med det. 
Jag hade en halv portion mat kvar från igår, som jag nyss petade i mig lite av. Men illamående och aptitlöshet gör inte mathållningen enkel. 

Jag äter fortfarande cortison ett par dagar till. Det är jättejobbigt. Vet ni varför? Jo, man blir så speedad! I huvudet. Jättestressad, för när jag reser mig upp för att göra något åt stressen, så orkar jag ju inget. Blir istället mer stressad. 

Nog med gnäll nu. Över till något positivt. Jag har aldrig haft så här fint avlopp i duschen tidigare. Inte ett hårstrå så långt ögat kan nå. 
Tack vare cellgifterna!! 


Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela