trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Jul igen

Publicerad 2015-12-27 15:54:14 i Allmänt,

Julen är passerad och visst blev det en annorlunda jul i år. Tankar på sjukdom och framtid är svåra att slå bort, de finns alltid närvarande. Trots ett par fina dagar med barn och barnbarn. 
 
Av mig fick barnbarnet bland annat en traktor. Med många finesser visade det sig. Högljudda finesser. Som kanske inte riktigt uppskattades av föräldrarna. Lilla plutten däremot, tyckte att det var en mycket rolig traktor!
Han har själv både åkt och nästan kört traktor själv ute på scoutön Vässarö, så traktorer är populära hos unge herrn.
 
Nu närmar sig min sista cellgiftsbehandling och imorgon är det dags för provtagning. Har känt mig riktigt skaplig denna gång och hoppas att provvärdena ligger bra, så behandlingen blir av som planerat på onsdag. Hoppas också att de drar bort min picc-line, slangen som går in i armen i en central ven. Slangen är lite i vägen och förbandet irriterar huden.
 
Av de fem behandlingar jag fått hittills var två stycken rent förfärliga. Ett helvete rent ut sagt. Tre stycken var uthärdliga, varav den senaste faktiskt var den lättaste. Mycket beroende på "motmediciner". 
Cellgifter påverkar hela kroppen och knoppen. Gifterna utlöser en våg av protester inombords. Kroppen kämpar emot och blir alldeles kraftlös.
Den här gången är jag dock bättre förberedd än tidigare gånger, för jag har kunnat äta helt normalt de senaste två veckorna. Har samlat kraft och energi via kosten. 
 
Men visst är jag nervös och orolig igen inför behandlingen, även om det underlättar att jag nu ser slutet av en mycket jobbig period. 
Sen blir det bara bättre!
 
 

Liv och död

Publicerad 2015-12-23 10:12:00 i Allmänt,

Gårdagen blev inte som jag tänkt mig. Långt därifrån faktiskt. Jag vaknade tidigt, som jag alltid gör numera och gick upp och åt frukost. En rejäl frukost, för jag skulle ut på äventyr. Nu blev första anhalten av äventyret toaletten. För magen började krångla. Det gör den ofta och det brukar inte vara några problem, eftersom jag för det mesta är hemma.
 
Nu skulle jag åka till Uppsala för provtagning och krånglig mage var inte vad jag önskade mig. Efter någon timme och med hjälp av medicin lugnade magen ner sig och jag kunde åka iväg. Provtagningen ägde rum på cytologmottagningen och gick fort och smidigt. Knölen på benet kunde vara en fettknöl, sa doktorn som stack mig.
 
Efter besöket där, åkte jag iväg till Fullerö Handel. En inredningsaffär utanför Uppsala, med en miljon grejer. När jag kom fram blev jag fullständigt övermannad av en stor trötthet. Jag gick ett snabbt varv i affären och tog sen en kopp kaffe i caféet. Kaffet hade ingen effekt, jag var lika trött för det.
 
Jag köpte en liten ljuslykta från Majas Cottage, som stödjer Barncancerfonden, det var min enda shoppinginsats i den av prylar belamrade affären.
Sen åkte jag hem. Och la mig på sängen. 
 
Meningen var att jag skulle gå ut och äta med väninnan Lena, men när jag ligger där på sängen hör hon av sig och säger att hon inte kan gå ut, för hon har mycket att göra och är dålig i magen. 
Lite senare på kvällen får jag åka upp och hämta hennes hund Lazze, för då är hon riktigt dålig.
 
Nu idag när jag sitter och skriver det här kommer det upp en flash i min mobil. Sångaren Peter Lundblad är död, står det. Det känns så sorgligt. Jag visste att han var svårt sjuk, men trots det har han stöttat mig med kommentarer på facebook. Lena och jag såg honom uppträda för några månader sedan och det syntes att han var märkt av sjukdom.
 
Jävla sjukdomar, som får härja fritt och ta de allra bästa. Lika trött som jag är fysiskt, lika trött är jag på livet som sjuk. Allt kretsar kring sjukdom och symtom. Alla tankar kretsar kring liv och död. 
 
Om en vecka får jag min sista cellgiftsbehandling. Efter det hoppas jag slippa helvetesbehandlingen under resten av mitt liv. Ingen människa skulle behöva bli utsatt för något sådant. Ingen. Defintivt inte barn. 
 
Det blev dystra tankar, så här dagen före julafton. Men så är det, ena stunden mår jag hyfsat och tycker att allt går bra, nästa stund kommer trötthet och kraftlöshet ifatt och grubblerierna tar fart. 
 
Liv och död, det är vad allt handlar om.
 
 
 

Overkligt

Publicerad 2015-12-20 10:50:19 i Allmänt,

Att jag fortfarande mår så bra känns nästan overkligt. Jag trodde att föregående behandling skulle bli lika hemsk som gången innan, men tvärtom, det blev nog den lindrigaste. Nu fick jag ju väldigt bra "motmediciner", så det är nog dessa jag ska tacka. I och med att jag mår bra, orkar jag även laga och äta ordentlig mat, vilket naturligtvis inverkar mycket på måendet.
 
Kezzi är nog väldigt nöjd han med, för nu har dagis julstängt och han vill nog gå lite längre promenader än runt kvarteret. Igår var han till frissan och blev julfin, vilket jag är mycket nöjd med, för det innebär att golven inte längre ser ut som luddiga heltäckningsmattor!
 
Häromdagen skrev jag en insändare i lokaltidningen, gällande ett av mina favoritländer, Israel. Min väninna Lenas kommentar var, "nu mår hon bra, för nu är hon på gång!". Kan vara så, orkar engagera och bry mig om omvärlden igen. 
http://eposten.se/asikter/2015/12/19/israel-ar-ett-foregangsland är adressen till insändaren, om någon är intresserad.
 
Idag ska jag på ett glöggmingel! Det var ju evigheter sen jag var på något mingel, så det känns jättekul. Annars är det lugnt, ser fram emot julen, då jag får träffa barn och barnbarn igen. Och ladda inför sista cellgiftsbehandlingen.
 
Sista behandlingen! Jag kan nästan inte tro att det är sant. Att jag snart är där. Ett av delmålen mot tillfrisknande.
I januari börjar nästa omgång. Strålbehandling varje dag i fem veckor. Men fem veckor går fort. Eller hur?
 
Fast nu är det fortfarande en dag i taget som gäller. Skynda långsamt och njuta av julfriden!
God Jul!
 
 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela