trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Klyschor och branscher

Publicerad 2017-07-28 14:20:35 i Allmänt,

På sätt och vis är det synd att statsministerjobbet inte blev ledigt. För då hade jag kunnat söka det.

 

Tänk att i nästa rapport till Arbetsförmedlingen, få skriva att jag spontansökt ett spännande jobb i huvudstaden. Där ålder inte spelar någon roll, där huvudsaken är att man är energisk, driven, strategisk, passionerad och kreativ. Där man inte ens behöver körkort för truck. Och inte heller behöver fysisk styrka för att lyfta tunga saker.

 

I branschen som jag är i nu, jobbsökarbranschen, är det ett överflöd av klyschor. Det är nästan så att man blir full i skratt vid den dagliga genomläsningen av lediga platser.

Inte i någon annons söker man en äldre värk- och ledbruten kvinna, som nyligen genomgått en dödlig sjukdom. Som har svart humor och är hyfsat intelligent. En sådan person ligger inte på arbetsgivarnas topplistor.

 

Jag är ju delvis i en annan bransch också, hundpassarbranschen. Den består inte av klyschor, utan mer av handfasta promenader. Nu tror jag inte att hundpassningshunden skulle skvallra för matte, om dagmatten låg på soffan hela dagarna och tyckte synd om sig själv och lyssnade på poddar.

 

Nej, men gör jag något, så gör jag det ordentligt. Alltså går vi på promenader. Långa promenader. Ibland verkar hundarna nästan vara tröttare än vad jag är och det är ju ganska märkvärdigt, för jag är trött jämt.

 

En annan bransch som jag fått stifta bekantskap med är magontsbranschen. Haft ont i magen en tid och trott att det berott på att jag fuskade för ett tag sedan och åt en brödbit med gluten i. Alltså, brödet såg så gott ut och jag tänkte att det inte kan vara någon fara. Nu vet jag ju inte om brödbiten är skyldig till maghaveriet eller om det är något annat.

 

Har man en gång haft cancer, så tror man alltid att minsta krämpa är cancerrelaterad. Får man en finne på hakan, så javisst, ställer man diagnosen cancer! Eller till exempel nageltrång, trots att man vet att nageltrång i stort sett aldrig är symtom på cancersjukdom.

 

En statsminister med ständig magvärk är nog ingen vidare statsminister, så det var nog bra att den tjänsten inte blev ledig.

 

 

Tankeläsare

Publicerad 2017-07-22 16:08:21 i Allmänt,

Kvinnan som kunde prata med hundar.

 

Ja, det kan stämma på mig. Har haft hund i nästan hela mitt liv och därav lärt mig förstå och konversera med dem. Även om konversationen är rätt ensidig. Jag konverserar och de tänker. Jag läser tankar.

 

Till exempel när vi är ute på promenad.

 

Jag säger: ”Men kom nu hundskruttar, ni kan inte stå och lukta på varje fläck!”

Hundarna: (Förvånade ögonkast) ”Det kan vi väl visst det! Varför inte?”

Jag säger: ”Vi kommer ju aldrig framåt, om ni ska lukta överallt!”

Hundarna: (Himlar med ögonen) ”Fattar inte du att vi har undersökningsplikt? Vi måste kolla av allt som luktar.”

 

Eller

 

Jag säger: ”Hörni bushundar, ni får inte äta sånt som ligger i buskarna.”

Hundarna: (Ser oskyldiga ut på ögonen) ”Klart vi får. Det är ju nån som har lagt ut mat till oss!”

Jag säger: ”Om det är nån som har lagt ut något, så är det köttbullar preparerade med råttgift. Alltså oätliga!”

Hundarna: (Anklagande ögonkast) ”Om du gav oss mat, så vi slapp vara utsvultna jämt, skulle vi inte behöva äta sånt som vi hittar ute!”

 

När man som jag har förlorat jobbet, så är det just sån här småkonversation man saknar mest. Att få ett tack för att man tog reda på någons nycklar. Att få säga till någon att den har en fin tröja. Att prata om gårdagens TV-program. Att gnälla över att några lämnat odiskade kaffekoppar i lunchrummet. Att få säga till någon att det där gjorde vi bra. Att tillsammans himla med ögonen när chefen skickar knasiga mail. Att trösta den som är ledsen. Att bli tröstad när man själv är ledsen. Att bli erbjuden halstabletter när man hostar.

 

Allt det där som man tar för självklart när man har ett arbete. Allt det där går förlorat i samma stund man mister jobbet.

 

Inte ens konversationen med hundarna kan ersätta den ordväxlingen och gemenskapen.

 

 

Tack så mycket!

Publicerad 2017-07-19 09:39:54 i Allmänt,

Jag vill tacka för alla gratulationer igår på min födelsedag!

Dagen inleddes med mitt sedvanliga tal till nationen. Ämnen jag tog upp var bland annat integrationen, de låga pensionerna och sopgubbars löner. Jag kan inte riktigt se att sopgubbelönen är för hög, utan det är istället många övriga yrkesgrupper som har alldeles för låg lön.
Min publik, som bestod av hundarna Lazze och Kezzi, var mycket uppmärksamma i början, men de övergick snart till att kasta längtansfulla blickar mot matskålarna, där förtäring väntade.

Efter talet genomförde hundarna och jag en långsam kortege genom staden. Vi gjorde många stopp, där vi noggrant undersökte diverse buskage.
På mig hade jag en svenskdesignad klänning av märket "Indiska". Inköpt för kanske 10 år sedan. Mycket god kvalitet alltså!

Efter kortegen var det dags för stipendieutdelning. Årets Ingerstipendium tilldelades gårdagens Sommarvärd, läkaren Johan von Schreeb. Skaparen av Sverigesektionen av "Läkare utan gränser". En doktor som ena stunden arbetar i krigs- och katastrofhärdar, för att i nästa stund arbeta med andra slags katastrofhärdar, som bröstcancerläkare i Sverige.
I sitt tal uppgav Johan att han inte är någon modig människa. Om han inte är modig, så vet jag inte vad mod är. 

Under dagen inkom gratulationer via länk från Upplandskusten, där barnbarnen tillfälligt befinner sig. I sina hyllningstal uppvisade de två egenhändigt gjorda konstverk av blålera, ett hjärta och en boll. 

På kvällen var det så dags för galamiddag med son och sonhustru i den förnäma hamnrestaurangen. Bland annat intogs både musslor och räkor.

Kvällen avslutades ståndsmässigt med ännu ett mord i Midsomer. 

Födelsedagsbarnet kunde därefter intaga sängläge, mycket nöjd och belåten.

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela