trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Fina dagar

Publicerad 2018-05-29 11:53:01 i Allmänt,

Fortfarande funderar jag på hur jag kunde vara så dum, som trodde att jag skulle klara ett jobb i Uppsala. När det gäller vissa saker är jag klok och förståndig. Till exempel så försöker jag undvika gluten och mjölkprodukter, för att jag vet att jag får ont i magen om jag äter sådant. 
Men ta ett jobb, där jag sitter på bussen 2 timmar om dagen och framför dator/telefon 8 timmar om dagen, det tror jag att jag ska klara av. Trots att jag vet att jag har svårt att sitta längre stunder på grund av värken.
På tal om magen, så har de antiöstrogener, som jag måste äta under 10 års tid, många biverkningar. Förutom ledvärk påverkar de också bland annat magen. Diarrédagar var tredje dag ungefär. Det försökte jag på något vis glömma bort!
Likaså försökte jag glömma att immunförsvaret är nedsatt på grund av det stora antal lymfkörtlar som är borttagna. Att det kan leda till bland annat trötthet, var något jag också försökte glömma.
 
Något som är svårt att glömma, är att man som sjuk är helt beroende av Försäkringskassans bedömning. Jag har skrivit ett par brev till dem, med frågor, men inte fått något svar. Idag så ringde jag. På frågan om och när jag kan få sjukpenning, fick jag bara till svar att de har minst 30 dagars handläggningstid. 
"Jaha", sa jag, "vad gör jag med mina räkningar då". "Det vet inte vi", var svaret jag fick.
 
Undrar om jag kan ringa runt och säga att jag har 30 dagars handläggningstid? Godtar till exempel banken och Telia det? Eller bostadsrättsföreningen och Coop?
 
Om man bortser från sjukdom och ekonomiskt elände, har jag haft några fina dagar. Besökte Löparö ett par dagar förra veckan. Yngste sonen med familj, hade lånat sin svärfars sommarhus där. Det var fantastiskt fint och avkopplande och jag fick umgås med barnbarnen. 
Även Kezzi njöt av tillvaron, han plaskade mest runt i vattnet.
 
I söndags var det så dags för 5-årskalas för äldste barnbarnet. Slime och såpbubblor är tydligen innegrejen för barn i den åldern. 
 
Idag kom broschyren "Om krisen eller kriget kommer", i brevlådan. För några år sedan blev jag intresserad av prepping och har lite nödsaker förvarade både i bilen och i lägenheten. Men det kan nog vara läge att se över utrustningen litegrann. 
 
Men först och främst borde jag nog förbereda mig på den analkande ekonomiska krisen.
Min egna personliga kris. 
 
 
 
(null)
 
(null)
 

Hur dum

Publicerad 2018-05-23 14:38:25 i Allmänt,

(null)
 
Hur dum kan du vara, matte, tänker Kezzi?
 
Här har jag avstått från kören i två terminer, för att jag tyckte att jag inte orkade åka till Uppsala en gång i veckan. Sen börjar jag jobba i Uppsala och tror att jag kan åka dit varje dag! Hur knäpp kan man bli?
 
Jag vet också att jag inte kan sitta still en hel dag, på grund av värken och att jag inte längre behärskar vare sig siffror eller dataprogram. Vad gör jag då? Jo, börjar ett jobb där jag sitter framför datorn hela dagen och där skärmen till stor del flimrar av siffror. Som sagt, hur knäpp kan man bli?
 
Idag har jag varit till doktorn och blivit sjukskriven ett par veckor till. Dock påpekade doktorn att han inte trodde att Försäkringskassan skulle godta min sjukskrivning. Antar att han talade av erfarenhet. 
 
Hur gör jag då? Ja, hyran och övriga räkningar kommer ju inte att bli betalade. Tillbaka i den situationen där jag får överväga att sälja både bostad och bil. Tyvärr är tillgången på bostäder inte så stor här i staden och hyreskontrakt lär vara svårt att få när inkomsten är noll.
 
Jag valde inte min cancersjukdom, jag valde inte alla komplikationer, både i leder och huvud, men samtidigt får jag ingen hjälp av myndigheterna att klara mig vidare. 
Jag får istället föra ett krig mot myndigheter och nåde mig om jag glömmer någon sida där jag måste gå in och anmäla min situation. Det är ju det här med datorn, som inte längre samarbetar med mig  ...
 
Kezzi, du har alldeles rätt, din matte är riktigt knasig!
 
 
 
 
 
 
 

Det blev som det blev och inte som det borde

Publicerad 2018-05-19 16:10:47 i Allmänt,

Jag provade på att jobba. Och kraschlandade totalt! Vare sig kropp eller hjärna hängde med. Dels var det pendlingen som blev för jobbig. 2 timmar i buss varje arbetsdag. 12 timmars frånvaro från hemmet varje arbetsdag. 
Bara att kliva av bussen var ett helt företag, då min värk tilltog dag för dag.
På arbetsplatsen var allting nytt. Min hjärna sa tvärnej! Den orkade helt enkelt inte. Det var för mycket att ta in.
 
Så där står jag nu. Ett steg fram och sju steg tillbaka. Jag sjukskrev mig och provanställningen upphörde.
 
För ganska många år sedan gick jag, som det kallas, in i väggen. Nu kände jag att jag var framme vid väggen igen. Jag känner igen symtomen så väl. Man fattar ingenting, inte ens den enklaste instruktion går att förstå. Man gråter sig igenom kvällar och nätter. 
Så är det inte värt att leva!
 
Jag har också sedan några månader nya besvär. Dels svullnar och värker min arm där jag har lymfödem mer, dels har jag besvär med en hälsena. Men det värsta är nog att jag har ont i ena käken och på insidan av kinden. Har en tandläkartid längre fram, men överväger att försöka få en akuttid.
 
Nu blir det en kamp med myndigheter igen. En ständig oro för ekonomin. En oro för bostaden, för bilen, för livet överhuvudtaget.
Dock känner jag att jag måste bromsa. Inte gasa. Jag måste ta en dag i taget och inte oroa mig för mycket.
 
På onsdag ska jag träffa en läkare på min vårdcentral. Jag hoppas att det är en doktor som förstår min situation. Jag hoppas också att Försäkringskassan förstår vad som hänt och inte ställer mig utan ersättning. 
 
Det är tungt just nu.
 
 
 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela