trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Klarsynt

Publicerad 2017-10-31 12:39:35 i Allmänt,

Igår fick jag mina nya glasögon. Eller fick och fick. Kostnaden grävde ett djupt hål i både plånbok och bankbok. Men vad ska man göra? Se måste man ju.
 
Både optikern och ögonläkaren hade varnat mig för att det kan bli besvärligt, då bara det ena ögat är opererat. Där är det insatt en lins med styrka och skillnaden mellan glasen är oerhört stor. Hjärnan kan liksom "go bananas" med sådana glasögon. 
Jag måste dock säga att det har fungerat jättebra. Visst ser jag lite vingligt och vimmelkantigt, men det är inte alls så att det stör. I det opererade ögat har jag en fantastisk synskärpa nu, med de nya glasögonen. Får se om jag tar mod till mig någon gång och opererar även det andra ögat.
 
Jag skriver och läser mycket inför ett projekt jag håller på med, så bättre synskärpa är verkligen välkommet. Jag har alltid tyckt om att skriva och är för tillfället inne i en skrivarperiod. Har så mycket inom mig, som jag skulle vilja ha ut skrivvägen. Tyvärr kom det en rastlöshet till mig i samband att jag blev sjuk för två år sedan, som gjort att jag har haft det svårt att hålla på med något alltför långa stunder. 
Nu har jag en förhoppning om att rastlösheten ska vara i avtågande.
 
På jobbfronten är det inget nytt. Skickar in ansökningar då och då, men har inte längre något hopp om att ens få ett svar.
 
Hopp om så mycket har jag inte längre. 
Tar en dag i taget. Det kan i och för sig vara en rätt behaglig strategi. Man vet ju inte vad morgondagen för med sig, så varför oroa sig i förväg. 
 
 
 
 
(null)
 
(null)
 

Bakis

Publicerad 2017-10-26 18:09:47 i Allmänt,

Bakis är rubriken och med det menar jag inte bakis efter intag av rusbringande drycker, utan jag menar förstås cancerbaksmällan. Som jag tjatat om en hel del den senaste tiden. Att jag tjatar beror på att jag vill ha in så mycket synpunkter och tankar som möjligt runt detta ämne. För att sedan kunna göra något av det och förhoppningsvis hjälpa en och annan som fastnat i bakistillståndet. Precis som jag har gjort.
 
För ett tag sedan mötte jag en kollega som jag inte sett på flera år. Först avhandlade vi ämnen såsom barn och barnbarn. Sen förhörde hon sig om hur det stod till med mig. Med jobb och sånt. Det går inte alls, sa jag och berättade att jag blev bortplockad från mitt jobb under min cancersjukdom. Och sedermera uppsagd.
Min kollega tyckte att det lät helt förfärligt! Så kan man ju bara inte göra! Jodå, sa jag. Det är exakt vad man kan och har gjort. 
 
Nåväl, det var roligt att träffa henne och jag kunde konstatera att hon var lika tjusig och snygg som alltid, vid några och 70 fyllda år.
 
Jag skickade in en radda jobbansökningar för ett antal veckor sedan. Har i alla fall fått svar från ett ställe. Det får man väl säga var bra, att en arbetsgivare bemödat sig om att skriva ett svar. Även om svaret var negativt för min del. 
Igår skickade jag in ytterligare ansökningar. Jag läste precis om en kvinna som Försäkringskassan ansåg vara arbetsför, trots att hon var avliden. I jämförelse med henne borde jag väl ha åtminstone en mikroskopisk chans att få ett jobb.
 
Tills vidare traskar jag runt med nedanstående hundar. De är så snälla och helt kravlösa. Får de bara komma ut med jämna mellanrum och göra sina behov, så är de nöjda. 
 
 
 
 
(null)
 

Ögon blå

Publicerad 2017-10-20 18:02:12 i Allmänt,

För några dagar sedan var jag på återbesök hos ögonläkaren. Jag var så glad när jag gick dit, eftersom mitt öga verkade ha läkt jättebra efter den senaste operationen. Tyvärr grumlades min glädje något, då doktorn påpekade att det kan bli stora problem med nya glasögon, om jag inte vill operera även det andra ögat. 

I mitt opererade öga var det insatt en lins, så suverän att min närsynthet mer än halverats. Vilket skulle innebära att ett par nya glasögon skulle ha ett glas för mycket kraftig närsynthet och ett glas för betydligt mindre närsynthet. Det kan tydligen ställa till med stora problem för hjärnan, som kan få svårt att tolka intryck under dessa omständigheter. Han tyckte dock att jag skulle gå och diskutera saken med en optiker.

En optiker som sa ungefär samma sak. Hjärnan skulle inte hänga med. Men, en och annan person har ändock hjärnor som klarar av den svårigheten. Optikern placerade i en rad glas i provglasögonen och jag fick vandra runt i butiken med dessa på. Jag såg hur bra som helst! Min, i många sammanhang, tröga hjärna verkade inte bry sig nämnvärt om de olika glasen. 

"Jag chansar", sa jag. Så jag provade ut nya bågar och beställde nya glasögon. Med rabatt. Nu får tummar hållas för att hjärnan inte vaknar till liv och protesterar mot de nya glasen.

Min lilla hundflock utökades under några dagar med lilla hunden Eddie. Den hundens husse och matte var i England och hälsade på sin dotter. Vad Eddie tyckte om att hälsa på i den här flocken är jag osäker på. Hundarna Kezzi och Lazze är så sammansvetsade, att jag kan tänka mig att det kan vara svårt att komma in som ny hund i deras gemenskap. Nåväl, nu är Eddie hemma hos sig igen och Kezzi och Lazze kan mysa ihop sig i soffan. 

Ett tag hade jag planer på att starta någon form av hundverksamhet, men jag tror jag nöjer mig med att ha en daghund och sen tillfälligt kunna ta in någon annan vovve som behöver lite passning.

Något annat som jag funderat på är det här med "cancerbaksmällan". Tror jag har nämnt det tidigare. Hur man tar sig vidare efter sjukperioden. Hur ensam man är, eftersom samhället inte har byggt upp någon som helst form av stödverksamhet. 

Hur tankarna belastar den redan uttröttande hjärnan, tankar om döden, återfall, ekonomi etc. För mig som blev uppsagd från arbetet i detta läge, har hjärnan gått på högvarv, ibland nästan dygnet runt. 

Jag kan fortfarande vare sig förstå eller acceptera att jag blev uppsagd. Efter att ha arbetat som sjuksköterska i oändligt många år, blev mina kvaliteter obrukbara. 

Jag grottar ner mig i tankar om fattigdom och bostadslöshet. Jag har fastnat i dessa tankar, ska jag villigt erkänna. Det är inte bara återfall och döden jag är livrädd för.

Nu kanske mina idéer om att hjälpa andra och även mig själv, i "cancerbaksmällan", kan börja ta form. Planer finns och jag har haft ett givande möte om detta idag. 

Vi får se vad det landar i. 

Men min besvikelse över arbetsgivaren finns kvar.

Jag fick inte ens ett "tack och hej, leverpastej!". 

 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela