trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

En fallande dam

Publicerad 2015-10-29 15:39:50 i Allmänt,

Nu ska jag skriva lite om gårdagen. Dock är det lite svårt att skriva, för jag har ont i ena handleden. Varför jag har det ska jag snart återkomma till.
 
Igår var det dags för en ny omgång med cellgifterna. Eftersom jag åker sjukresebussen till Uppsala och den inte går så ofta, så går det åt en hel dag för ett par timmars behandling. Igår följde väninnan Lena med mig och gjorde mig sällskap.
 
Jag hade varit lite ängslig för den här behandlingen. Vet inte varför, men det kan vara det att jag är orolig för att jag ska få kraftiga biverkningar igen. Fast även den här gången fick jag en något lägre dos än första gången, för att minska nivån på biverkningarna.
 
Nu är hälften av cellgiftsbehandlingarna avklarade. De tre återstående gångerna blir det andra typer av cellgifter, som även de har svåra biverkningar. Fick en lång lista med mig hem med allt jag kan känna av efter den kuren. Jag tycker att det är jobbigt och obehagligt med alla biverkningar. Minns hur jag efter första behandlingen fick bland annat diarré och otroliga kramper i magen. 
Jag satt på toaletten och bad. Jag bad till Gud, Allah, Jesus, mina döda föräldrar och alla döda katter och hundar jag haft. Jag bad om lindring och hjälp. Kanske blev jag bönhörd, för jag fick ju en lägre dos nästa gång.
 
Jag har börjat se framåt nu, tänka på vad som ska hända efter alla behandlingar. Om allt går som det ska är jag färdigbehandlad i slutet av februari. Jag hoppas att jag kan börja arbeta så smått framåt vårkanten.
 
Nu till min onda handled ...
Jag gick till torget idag för att köpa en gravdekoration och efter det gick jag till en liten affär med utländska matvaror för att köpa olivolja. Tack och lov köpte jag olja i en plastflaska. För när jag gick därifrån en bit upp på trottoaren så ramlade jag pladask! Jag vet inte vad som hände, jag svimmade inte, det svartnade inte för ögonen och det var inget jag snubblade på.
Det var bara som om benen drogs undan. I fallet försökte jag naturligtvis skydda min nyinköpta gravdekoration. Olivoljan var ju i pastflaska så den var det ingen fara med. Jag ramlade på nåt sätt handlöst och tog emot mig med bröstkorgen och ena handleden. Som nu gör ont. Det är ingen fraktur, men en ordentlig stukning är det säkert. Jag kan röra på handleden åt alla håll, men det gör som sagt ont.
Så onödigt, jag har väl nog med krämpor ändå! 
 
 

Ändrade planer

Publicerad 2015-10-27 13:04:10 i Allmänt,

Idag skulle jag egentligen varit barnvakt till min lilla plutt, men plutten är febersjuk och då får den här krassliga farmodern inte träffa honom. Så det blev ingen mysig eftermiddag i lekparken. Hoppas han tillfrisknar snart, för jag får liksom pluttabstinens när det går för lång tid mellan gångerna.
 
Imorgon är det dags för ny cellgiftskur. Jag känner mig lite ängslig för det, trots att jag vet att de kommer att ge mig den lägre dosen den här gången också. För jag är så sabla trött. Jag vet att det beror på behandlingen och sannolikt även på infektionen och den höga dosen med antibiotika. 
Men tanken på att jag kommer att bli ännu tröttare är inte rolig. När jag läser andra cancersjukas inlägg och bloggar, så skriver alla samma sak. Trötthet och infektioner är det jobbiga. Att sjukdomen styr hela ens tillvaro.
 
Jag känner mig isolerad, att jobba är inte att tänka på, knappt jag vill gå ut på stan, eftersom jag är så rädd för infektioner. 
Fast någonstans börjar jag ändå se ett slut på eländet. Om allt går som det ska (inga infektioner), så kommer jag att få min sista kur den 30:e december. Sen blir det förstås strålning i 5 veckor, men jag tror att det är lättare att stå ut med, trots daglig färd till Uppsala. 
 
Så min längtan till våren är nästan outhärdlig. Helst skulle jag vilja gå i ide och vakna upp glad och frisk i mars!
 
 

Ny infektion

Publicerad 2015-10-24 11:01:31 i Allmänt,

I torsdags var jag på läkarbesök på onkologen och som jag befarade visade proverna att det är infekterat igen i min piccline. Ny antibiotikakur insatt. Ett annat preparat den här gången, med brett spektrum som förhoppningsvis ska ta bort bakterierna helt och hållet. Allra helst innan de hinner invadera blodet och bli till en ny blodförgiftning. Tyvärr ger det här preparatet biverkningar från magen, så närhet till toalett rekommenderas!
Lite blåsljud på hjärtat har jag fortfarande, men det var inget alarmerande enligt doktorn. 
 
Den här kvinnliga doktorn var riktigt trevlig och stöttande. Jag berättade att jag var nära att ge upp allt efter första cellgiftskuren. Då sa hon att hon inte skulle godta det, utan hon skulle tvinga mig att ta emot behandling, för mina förutsättningar att bli frisk var så goda.
 
Hon var lite bekymrad över att jag gått ner några kilo i vikt. För snart väntar behandling med en annan sorts cellgifter, som kan ge mycket biverkningar från mag-tarmkanalen. Så det gäller att jag äter nu, för senare kan det bli dåligt med det. Jag har absolut ingen aptit och allt får en konstig bismak. Hon hotade med att skriva ut näringsdrycker och det vill jag absolut inte, för de smakar pest! Så jag lovade att försöka äta lite mer.
 
Annars händer inte mycket i mitt liv. Är fortfarande väldigt trött, vilket beror på cellgifterna enligt doktorn. Tar små promenader, städar och plockar lite om jag orkar, tittar på TV och följer med i den politiska debatten. 
 
Det som hände i Trollhättan borde skrämma livet ur oss, likaså bränderna på asylboenden. Tyvärr kan man på nätet läsa hyllningar till dessa fasansfulla händelser. 
Jag tror att det är viktigt att vi som inte sympatiserar med gärningsmännen, höjer våra röster och visar att detta inte är acceptabelt. 
 
Man får helt enkelt inte gå in i en skola och hota och döda barn! Eller elda upp bostäder där barn som flyr från krig ska bo.
Sverigedemokraterna lägger ut adress och karta till blivande asylboenden på facebook. Det är alltså ett etablerat politiskt parti som gör så! Sjuka hjärnor kan naturligtvis tolka det som uppmaningar. 
 
Lite ansvarstagande vore på sin plats!
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela