trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Värkdagar

Publicerad 2017-02-19 16:13:41 i Allmänt,

Senaste veckan har mina leder spökat mer än vanligt. Har så förbenat ont. Sen har jag den här förkylningen som aldrig vill gå över. Jag vet att immunförsvaret fortfarande är nedsatt efter cancerbehandlingen och jag har ju också blivit av med en massa lymfkörtlar i samband med operationen. Men nu får det snart räcka!
 
När jag ändå är inne på ämnet hälsognäll, kan jag berätta att jag ringt till ögonmottagningen på Akademiska sjukhuset. För några år sedan konstaterades grå starr på ena ögat, men just då ville jag inte göra något åt det. Sen kom det ju annat sjukdomselände emellan. Nu är det dock dags att göra någonting, för jag ser nästan ingenting med det ögat längre. Så jag hoppas att jag blir opererad snart.
 
Den här helgen har varit ovanligt tråkig. Har bara haft en massa tråkiga måstesysslor att göra. Idag har jag tvättat bilen. Och tvättat kläder. Skulle behöva städa lite, men är för trött och har för ont. Tröttheten är kompakt och på vardagskvällarna efter jobbet orkar jag ingenting.
 
Ibland undrar jag om jag tagit mig vatten över huvudet. Jobbar heltid, politiskt aktiv, sitter i styrelsen för bostadsrättsföreningen, kören, Kezzi, bil och lägenhet. Allt ska skötas och underhållas. Sen ska jag helst orka laga och äta mat också. 
 
Nej nu orkar jag inte gnälla längre. Ja, inte ens det orkar jag! Det får bli en stunds vila innan magen pockar på uppmärksamhet.
 
 
 

Förändringar

Publicerad 2017-02-11 14:34:55 i Allmänt,

Att skriva här är inget som jag hunnit med på sistone. Jobbar heltid nu, orken är skaplig, men som sagt tiden är ibland inte på min sida. Men jobbet är suveränt, trivs jättebra. Hoppas bara att jag får stanna där. Har inte fått något besked om det.
 
Lite motion försöker jag också hinna med. Var i badhuset häromkvällen med en väninna och idag får det bli en promenad med stavar. En kort promenad, för jag dras med en envis förkylning. 
 
Kezzi har börjat på sitt gamla dagis och verkar väldigt nöjd med det. 
 
Mitt lymfödem i armen har börjat krångla igen, trots att jag har det hårda bandaget på. Det blir små hål i huden och vätska sipprar ut. Nu ska jag få ett kompletterande förband som ska användas nattetid.
 
Vore bröstcancer en typiskt manlig sjukdom, tror jag att man hade hittat sätt att både förebygga och bota lymfödem. Liksom jag tror att man hittat andra anticancermediciner, än dessa som vi måste äta i åratal och som har hemska biverkningar.
 
Pratade med en "bröstsyster" på stan häromdagen. Våra upplevelser var väldigt lika och vi förstod varandra till punkt och pricka. Till exempel det här med att den jobbigaste kampen börjar när de initiala behandlingarna är över. När det förväntas att man är botad och att man ska vara som vanligt igen. Då börjar allt trassel med sjukvården, biverkningar, komplikationer och tjafs med myndigheter och arbetsgivare. Och allt får man göra själv, det är inte så att det finns någon inom vården som hjälper en. 
Nu har både jag och personen jag pratade med lång arbetserfarenhet från vården, så vi vet kanske lite om vart man ska vända sig. Måste vara ännu värre om man inte har kännedom om olika kontaktvägar.
 
Den psykologiska biten är inte heller något som vården med automatik tar hand om. Man förändras mycket av en sådan här sjukdom, inte bara fysiska förändringar, utan även på det psykologiska planet förändras man.
 
Men man får bita ihop. Efter varje stenig stig finns det en liten glänta ...
 
 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela