trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Vilken vecka!

Publicerad 2016-07-26 12:26:55 i Allmänt,

Ja, vilken härlig vecka det blev i huset i vackra Sörmland. Yngste sonen och de två små barnbarnen var på besök nästan hela veckan och bara det är ju en fröjd. Flugorna som fanns i huset när jag kom, lyckades jag besegra med utrotningsspray, likaså blev ett gäng getingar förpassade därifrån.
 
Andra djur som fanns på gården var kor och hästar, intressant för både treåringen och Kezzi att titta på.
 
Vädret blev varmare och varmare och lite plask i sjön blev det. Samt en utflykt till Sagostigen utanför Malmköping. Där var jag flera gånger med mina barn när de var små och stället såg ut nästan precis som då. Verkligen en riktig oas.
 
I lördags blev det födelsedagskalas med tårta, ballonger och lekar. Vädret var fantastiskt och vi kunde sitta ute långt in på natten.
 
Jag vill åter tacka gästerna och även andra släktingar och vänner som skänkt generösa gåvor till cancerforskningen. 
 
Sen vill jag tacka de övernattande gästerna för städningen av huset. Jag hade aldrig klarat det själv med mina värkande händer.
 
På tal om värk så har jag förskräckligt ont. Jag tar starka värktabletter kontinuerligt, men effekten är marginell. Jag sover bara någon timme i taget och är trött för jämnan. 
 
Många undrar varför jag inte kämpar mer för att få tillbaka min tjänst, som försvann under sjukskrivningen, men sanningen är den att jag inte orkar. Att ta sig igenom diagnos, sjukdom och den urjobbiga behandlingen har gjort slut på mina krafter, i kombination med vetskapen om att min tjänst inte längre var tillgänglig för mig. Just det var faktiskt droppen.
 
Nu är jag sjukskriven till 7/8 och har fått beviljad sjukpenning till det datumet. Senare ska arbetsgivaren göra en egen utredning om min arbetsförmåga och hur jag ska orka med det vet jag inte. 
 
Det är väldigt, väldigt många som erbjudit mig hjälp och stöd i kampen om arbetet, allt från politiker till vänner och släktingar. Jag är oerhört tacksam för alla som står på min sida. Det kan verka som om jag inte uppskattar hjälpen eftersom jag hela tiden tackar nej, men sanningen är den att jag inte orkar.
 
Innan jag fick cancer var jag en människa som aldrig tvekade att stå upp för rättvisa och ta de konflikter som behövdes. 
Men nu är jag helt, helt slut.
 
 

Flugkampen

Publicerad 2016-07-19 18:15:04 i Allmänt,

Nu har jag installerat mig i stugan i Sörmland. Eller stuga och stuga, det är ett jättestort hus, helt modernt. När jag kom hit fick jag en chock. En flugchock! Nykläckta flugor hade invaderat stället. Miljoner flugor! Det är klart att det finns flugor på en hästgård på landet, men det var verkligen oerhört mycket flugor.
Första natten blev en mardröm. Dels hade jag ohygglig värk i händerna, dels var Kezzi helt hysterisk. Han sprang nämligen omkring och jagade flugor hela natten. Jag sov inte en blund. Inte Kezzi heller.
Så igår for jag iväg till närmaste stad och köpte utrotningsspray. Det har fungerat bra. Nu är flugantalet acceptabelt.
 
Det som inte är acceptabelt är ledvärken. I alla leder. Händerna ska vi inte tala om. De värker så ända in i ...
Svullen är jag fortfarande, trots det hemska kompressionsbandaget. Sen är jag så fumlig och svag i händerna. Idag hände det som har hänt ett flertal gånger. Jag tar med mig en flaska vatten, men kan inte dra åt korken ordentligt. Det blir fullt med vatten i väskan, vet inte för vilken gång i ordningen det händer.
 
Ett annat bekymmer är att det är ganska kallt här. Jag var van med den otroliga värmen, som vi har haft hemma och tänkte inte på att packa ner några tjocka kläder. En rejäl tröja hade suttit fint.
 
Igår fick jag besök, det var min födelsedag. Jag sa till barnbarnet som kom, att det inte var något kalas då, utan kalaset blir på lördag. 
"Jag ser det", sa han "för det finns inga ballonger och girlanger". Vilken tur tänkte jag, att jag under mitt stadsbesök inhandlat just ballonger och girlanger. Han kommer tillbaka imorgon och stannar till söndag. Då ska han få hjälpa mig med de grejerna inför kalaset.
 
I present har jag inte önskat mig något annat än en insättning i Cancerfonden eller Barncancerfonden. Jag har grejer så jag klarar mig och cancerforskningen behöver allt ekonomiskt stöd den kan få.
 
Nu har jag fått besked om att jag får sjukpenning i tre veckor till. Handläggaren på Försäkringskassan hade hittat en paragraf, som han kunde tillämpa på mig. Han lät faktiskt glad för det.
Sen, i augusti, ska företagshälsovården göra en utredning. Den måste till för att arbetsgivaren ska kunna bestämma vad de ska göra med mig. 
Det känns segt och långdraget. Jag börjar själv tvivla på att jag kan utföra något jobb. Handläggaren sa att jag var arbetsför på grund av att jag hade huvudet i behåll. 
Men jag ska säga att det här huvudet är väldigt trött. Att ständigt kämpa med hemsk värk gör en hjärntrött och ibland fysiskt trött eftersom jag sover dåligt. Sen det här att jag är svag och kraftlös i händerna, gör också att jag blir trött och irriterad.
 
Imorgon är det ett år sedan jag fick cancerdiagnosen. Jag kommer inte fira.
 
 

Charm

Publicerad 2016-07-05 19:06:54 i Allmänt,

 

 
Har ni hört talas om de grå lockarnas charm? Nähä, inte jag heller, men faktum är att jag efter cellgiftsbehandlingen fått lockigt hår. Det är visst väldigt vanligt och jag tycker att det är jättekul med lockar i håret. Tyvärr är det också vanligt att dessa lockar försvinner efter ett tag, men jag får njuta så länge jag har dem.
Man kan ju också säga att de matchar min gråstarr!
 
Något annat roligt är att jag under de senaste dagarna har tittat på massor med filmsnuttar som handlar om kulning. Det är ett gammalt traditionellt läte, som förr i tiden användes på fäbodar för att locka hem korna. Jag har nu bestämt mig för att försöka lära mig kulning. Jag vet inte om jag kan öva inne i lägenheten, risken är väl att grannarna klagar. Jag får försöka ta mig ut i ödemarken och öva. Kezzi och jag tog en riktigt lång skogspromenad idag och jag tog ett par toner. Men jag vågade inte fortsätta för nu börjar väl skogarna bli fulla av svampplockare och hade någon hört mig hade de nog kallat på både försvaret och SÄPO.
 
Vet ni att ett kulningsljud kan låta högre än ett jetplan? Det är också en bra metod, har jag läst, om man blir överfallen. Så om någon försöker ta tants handväska, ska jag kula så boven blir livrädd och springer hem till mamma!
 
Igår var jag på nytt möte med arbetsgivaren. De vill nu göra en arbetsförmågebedömning, jag har fått tid för att starta den processen i augusti. Det börjar kännas långdraget. Jag vill bara komma igång med ett arbete, som jag kan utföra trots bristande funktion i händerna. Självklart vill jag helst att arbetet ska kännas meningsfullt också.
 
Jag har fått ordentliga besvär med lymfödem i armen och handen på den opererade sidan. Det är en vanlig komplikation när man har rensat armhålan på lymfkörtlar. Ett par gånger har jag varit och fått lymfmassage. Jag har också blivit rekommenderad att använda kompressionshandske och armstrumpa, så jag beställde dessa grejer igår. De kostade 950 kr, vilket känns som ett hutlöst pris. 
 
På tal om pengar, så har jag ännu inte fått besked på min ansökan om fortsatt sjukpenning. Jag tycker att vårt samhällssystem är så fel, när sjuka, äldre och handikappade måste kämpa för allting. Ingen av oss har önskat den här situationen och äldre blir vi allihop. 
Jag kan inte se annat än att klyftorna i samhället bara ökar på detta vis.
Man har tagit bort gränsen för hur länge man får vara sjukskriven, men samtidigt infört strikta regler för vem som kan få sjukpenning efter ett års sjukskrivning. Så inte har man lättat på situationen för den sjukskrivne. Hörde senast idag om en person i min ålder med mycket svår artros, som blev utförsäkrad och hänvisad till arbetsförmedlingen för att söka nytt jobb!
 
Nåja, jag får glädja mig åt mina gråa lockar och mitt nya intresse kulning så länge. Och att jag börjat engagera mig politiskt. Jag känner att det finns många politiska områden att ta tag i.
 
 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela