trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Kanske fortsätta

Publicerad 2018-09-17 13:42:54 i Allmänt,

Tänk att jag redan är på gång med ett nytt inlägg här! Det har ju inte gått så många dagar sedan jag skrev förra inlägget. Kanske börjar jag vakna ur min sommardvala.
 
I fredags var Kezzi hos veterinären för uppföljande kontroll. Jag var inställd på det värsta. I våras antydde veterinären nämligen att han förmodlingen inte har så lång tid kvar, kanske en sommar. 
Dock visade det sig att hans njursvikt var i stort sett oförändrad och att lederna till och med blivit lite mer rörliga. Ett orosmoment nu är att han behöver ta bort tandsten. Han får lätt inflammationer i tandköttet, trots att jag är noga med tandborstning.
Att söva honom för detta ingrepp, är vad veterinären tvekar om. Han skulle diskutera vidare med kollegor.
Precis nu ringde faktiskt veterinärkliniken, som vi var till i våras. Han får en tid för undersökning nästa vecka.
 
En sten föll förstås från mitt hjärta. Jag tycker inte att han är redo att gå vidare än. Han äter och dricker bra. Äter nästan för bra, då han ökat i vikt. Han är glad åt folk och hundar.
När det gäller aktiviteter får han styra lite själv. Eftersom jag också har artros, så vet jag ungefär vilka dagar han har mer ont. Vi är väderkänsliga! 
Igår morse kunde vi båda spå vädret och känna att det var regn på ingående.
 
Vi har haft besök av förra daghunden Lazze i helgen. Det var bra för Kezzi, och mig, för då fick vi lite energi och gav oss ut på äventyr i naturen.
 
För annars är det ju så himla, himla tråkigt. Jag skulle kunna jobba med människor, bara det inte är tungt och innehåller alltför mycket tekniska moment. 
 
I min ungdom utbildade jag mig till mentalskötare och jobbade som det i några år. Därefter gick jag sjuksköterskeutbildningen, samt har genomgått en rad vidareutbildningar. Jag började arbeta som sjuksköterska på lasarettet 1981. I och med Ädelreformen 1992 övergick jag till kommunal verksamhet.
 
När jag fick min cancer för tre år sedan tyckte uppenbarligen min arbetsgivare att alla mina kompetenser och erfarenheter inte var något värda, eftersom jag blev utslängd från jobbet.
Jag visste faktiskt inte att en kvinnas kompetens sitter i bröstet och armhålan! Att det är ungefär samma sak att förlora bröstet, som att förlora hjärnan.
 
Jag är dock säker på att jag har största delen av hjärnan kvar, i oförändrat skick. Visst vet jag att hjärnan tagit skada av både cellgifter och strålning, men jag vet att jag har både vett och sans.
 
Synd bara att inte få möjlighet att använda hjärnans fulla kapacitet. 
 
 
 
(null)
 
(null)
 

Hur är det?

Publicerad 2018-09-12 16:59:00 i Allmänt,

Häromdagen blev jag uppringd av en släkting. Hon undrade om det har hänt något och varför jag aldrig skriver här numera. Ja, vad ska man säga. Jag lär aldrig få något pris som bästa bloggare, eller som det nu heter så tjusigt, influencer. Då måste man vara åtminstone lite aktiv. Jag är inte ens aktiv.
 
Att jag fortfarande är vid liv, är jag ganska övertygad om. Sen är det väl som så att det är just det som har hänt, att det inte har hänt någonting!
 
Mina sjukdomar är som de är. Jag är fortfarande arbetslös och fortfarande lika förbaskat arg över att jag blev uppsagd på grund av sjukdom. Den ilskan lär aldrig gå över.
 
Den sista juli fanns jag på Svenska Dagbladets förstasida. Några veckor tidigare blev jag kontaktad av en journalist, som höll på med en artikel om långa väntetider för oss som har överklagat beslut från Försäkringskassan. Jag fick sen besök av journalisten och en fotograf. 
Artikeln blev mycket bra och informativ.
 
I samband med publiceringen fick jag ett tips om att man kan göra en JO-anmälan gällande Förvaltningsrättens långa väntetider. Jag meddelade Förvaltningsrätten att jag ämnade göra en dylik anmälan. Det tog väl som man säger skruv. 
Efter några dagar kom ett svar. Det var dock ett ytterligare avslag på min ansökan om sjukersättning. Så nu har jag skrivit en ny överklagan, denna gång till Kammarrätten.
 
Jag har också begärt omprövning av beslutet att inte ge mig sjukpenning för tre veckor. Jag har varit i kontakt med Försäkringskassan och fick beskedet att de har väääldigt långa väntetider, så det kommer att ta lång tid innan jag får något besked.
Jag hade också begärt att de skulle kalla till ett s.k. omställningsmöte, vilket de är skyldiga till sedan 1:a juli. Det verkade de dock inte känna till.
 
Jag förstår inte hur det kan vara acceptabelt att myndigheter har så långa väntetider. Enormt många människor hamnar mellan stolarna och står utan inkomst.
 
Förutom att ägna mig åt mina brevvänner, myndigheterna, har jag ägnat sommaren åt politik. När den värsta värmen avtog, piggnade både Kezzi och jag till, så vi kunde börja valarbeta. 
Det blev många turer, då vi åkte eller promenerade runt och lämnade valbroschyrer i brevlådor. Sedan var det aktivitet på torget ett par dagar i veckan.
 
Jag kan bli liksom besatt av saker och nu är jag besatt av politik. Kan inte låta bli att titta på debatter och presskonferenser. 
Hoppas att valresultatet blir klart snart och att det blir lite ordning igen. Och att Alliansen aldrig någonsin ger sig in i samarbete med Sverigedemokraterna.
 
Något annat som jag är besatt av är mina barnbarn. De är nu tre stycken till antalet, Bror, Minna och Amanda. Två bor i Blackeberg och den nya lilla Amanda bor här i stan.
De är min stora, stora glädje. Helst skulle jag vilja träffa dem varje dag, men det går ju inte.
 
Undrar om doktorn kan skriva recept på umgänge med barnbarn? 
Det vore något!
 
 
(null)
 
(null)
 

Sommaren är het

Publicerad 2018-07-28 19:07:35 i Allmänt,

Regn, regn, regn, jag längtar efter regn! Den här hettan är olidlig. Jag får medhåll av Kezzi, som nickar försynt. Hade det inte varit för den lyckliga omständigheten att jag fått ett nytt barnbarn, lilla Amanda, så hade jag tyckt att denna sommar placerar sig bland de absolut sämsta.
 
Vänner och bekanta är ute på resor, aktiviteter och äventyr. Vad gör jag då? Jag går promenader med en motvillig hund. 
Eftersom min inkomst är skral och för övrigt uteblev helt under tre veckor, när jag inte fick någon sjukpenning, så är mina möjligheter att göra något som kostar pengar uteslutet. Det får räcka med de två dagarna som jag spenderade på scoutön Vässarö, tillsammans med yngste sonen och hans familj, samt dagen de tog med mig till Vallby Friluftsmuseum i Västerås.
 
Jag är så fruktansvärt trött och har en besvärlig ledvärk. Det kan naturligtvis delvis bero på att jag har det tråkigt, för det har jag verkligen. När inte ens hunden vill göra aktiviteter med mig, då är det illa. Jag är ingen partyprinsessa och är väldigt sparsam med alkohol, så någon stämningshöjare är jag förstås inte.
 
Jag har börjat se mig om efter en annan bostad. Det är dock inte helt lätt, för antalet hyreslägenheter i den här stan är minst sagt obefintliga. Finns det någon ledig lägenhet, så är hyran så saftig att man tror att de skrivit fel.
Jag vill ju egentligen inte flytta, för jag trivs väldigt bra här. Lägenheten är också mycket bra med tanke på framtida besvär vid förflyttning. Men räcker inte mina pengar till, har jag inget annat val än att sälja den, för att få loss lite pengar. Där är jag snart, mycket snart.
 
Går jag några år tillbaka i tiden, så kunde jag aldrig föreställa mig att mitt liv skulle bli så här. Att jag skulle bli svårt sjuk, arbetslös, utan pengar och ensam. 
 
Livet kan vara grymt.
Ta tillvara på de stunderna när det är bra, man vet aldrig om och när det vänder.
 
 
 
Vässarö
(null)
 
(null)
 
(null)
 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela