trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Ont och så

Publicerad 2018-11-03 15:59:01 i Allmänt,

På den första bilden nedan ser ni hur det ser ut vid utgrävningarna bredvid torget. Jag var på en förevisning igår. Man har grävt sig ner till 1200-talet och gjort många arkeologiska fynd. 
 
På tal om arkeologiska fynd, så börjar jag känna mig som ett sådant. Har ett tag haft så ont i höger sida under revbenen med utstrålning till ryggen. Var till doktorn och fick ta leverprover, som var något förhöjda. Fick då göra en datortomografi av buken, som inte visade någonting. Inget fel på buken inkl. levern eller omgivande skelett. Jag blev naturligtvis superglad, för jag hade väntat mig det värsta.
 
Men! Vad är det som gör så ont? Jag har själv ställt flera diagnoser, såsom muskelinflammation och bältros. Eller att jag helt enkelt kan sälla mig till gruppen arkeologiska fynd ...
Jag får ta kontakt med doktorn igen nästa vecka.
 
På övriga bilder ser ni kyrkogården där mina föräldrar är begravda. Har precis varit där och tänt lite ljus. Det är en speciell stämning på kyrkogården en sådan här dag. 
 
Annars händer verkligen inte mycket. Träffade barnbarnen i Stockholm förra helgen och en dag den här veckan var jag barnvakt till lilla fröken som bor här i stan. 
 
Än så länge får jag, som tur är, akassa. Även om ersättningsnivån har sjunkit. Får de för sig att jag inte längre är berättigad till det vet jag inte vad jag gör. Har inte orkat vara så aktiv på jobbsökarfronten, bland annat på grund av oron över smärtorna och på grund av smärtorna förstås. 
Har svårt att tänka mig att jag ska klara av att jobba på lager eller köra truck. Mest sådana jobb som finns. 
 
Det är ett rent helvete att man, i min situation, ska behöva oroa sig för att ens ha någonstans att bo framöver. 
Jag ville inte få cancer, ville inte bli av med jobbet, ville inte ha alla komplikationer, men det är som om man får skylla sig själv.
 
Sa jag att jag känner mig som ett arkeologiskt fynd? Eller fynd och fynd ...
 
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 

Dockan

Publicerad 2018-10-16 17:53:29 i Allmänt,

Dockan som finns på bilden längst ner, har numer kommit upp i en ansenlig ålder. Det lilla livet är nämligen från min barndom. Jag lekte med dockan, som jag för övrigt döpte till Katarina, när jag var en liten tös och nu för tiden hjälper hon mig när jag ska barnvakta lilla Amanda. Dockan vinkar med händerna och sjunger egenkomponerade låtar. Visserligen är det med förställd farmorsröst, men Amanda ser ut att uppskatta det.
 
Något som Kezzi och jag har uppskattat de senaste dagarna är det fantastiska vädret. Men igår hade jag på känn att en förändring var på gång. Särskilt inatt, kändes det mycket, jag var uppe mellan klockan 03 och 06 på grund av värken. 
Jag förstod då att Kezzi inte skulle vara så sugen på promenad idag. Mycket riktigt. Han hade nog helst stannat inne och vilat sina onda leder.
 
Imorse hade jag ett inbokat läkarbesök för att kolla upp några saker. "Ja, du jobbar väl inte?", sa doktorn till mig. Nejdå, det är bara Försäkringskassan som anser att jag är helt frisk. De har gjort bedömningen att mina diagnoser är puts väck! Att jag kan jobba med vad som helst på heltid. 
 
Varken läkarna eller Arbetsförmedlingen håller med om det, men deras bedömningar har inget värde. Nu har min A-kassenivå sjunkit till ett lägre belopp och jag är rädd för att det snart försvinner helt. Man måste nämligen vara aktiv och söka en massa jobb. Vilket jag inte riktigt har energi till längre. För jag vet inte vad jag ska söka för arbeten. 
 
De allra flesta jobb som utannonseras är antingen fysiskt tunga eller också står det att man ska ha tjugo bollar i luften och hela tiden tycka om nya utmaningar.
 
För femton år sedan skulle jag inte haft några problem med det, tvärtom. Men nu ... Det var därför jag inte klarade av arbetet som jag provade på i våras. Allt var nytt och utmaningarna drällde in. Min hjärna klarar inte av det!
 
En del kanske undrar hur jag kan klara av att gå på politiska möten eller vara barnvakt åt småbarn. Jo, för då är det så finurligt att jag passar på att sova, både före och efter sådana aktiviteter. 
 
På fredag ska Kezzi till veterinären för att sövas och ta bort tandsten. Det kommer att kosta skjortan, men jag har inget val. Trots att jag borstar hans tänder varje dag, så bildas det hela tiden tandsten och inflammationer i tandköttet. Tyvärr täcker inte försäkringen tandstensborttagning. 
Det är väl som med oss människor, munnen och tänderna räknas inte riktigt till kroppen. 
 
 Men jag kanske ska rådgöra med Försäkringskassan, för de verkar ju vara så otroligt bra på att bota sjukdomar!
 
 
(null)
 
(null)
 

Farmor farmor farmor

Publicerad 2018-10-08 13:53:17 i Allmänt,

Jag är ju numer farmor till tre små fantastiska individer. Under den senaste tiden har jag haft glädjen att vara barnvakt till alla tre och det är tametusan det bästa jag vet. Jag vill bli den där farmodern som de kommer ihåg som en snäll, lekfull och god människa.
 
Jag är nog rätt gammaldags där, tänker på far- och morföräldrar som har så mycket intressen, att de knappt hinner med sina barnbarn. Jag har hur mycket tid som helst för småttingarna. Kan förstås i och för sig bero på att jag är arbetslös och av och till rätt rastlös. Men även om jag arbetade skulle jag nog prioritera dessa små.
 
Att vara arbetslös är galet trist. Skulle vilja ha ett sammanhang där jag ingår. Världen krymper förunderligt mycket när man bara går hemma. 
 
Ibland blir det lite enahanda att bara umgås med hunden. Jag har haft mycket värk i lederna den senaste tiden och misstänker att Kezzi haft samma besvär. Vi har liksom vissa dagar när vi helst ligger inne och drar något gammalt över oss.
 
Något som jag i alla fall börjat med igen är körsången. Jag tröttnade och gjorde ett års uppehåll, men nu är jag igång igen. Varje måndagskväll, om inte sångfröken Caroline af Ugglas har någon spelning, åker jag till Uppsala och sjunger.
 
Men jag ska inte gnälla över sysslolöshet, för i helgen har jag varit på flera aktiviteter. På lördag var jag på teater med en väninna. Före teatern tog vi en bit mat på lokal. Var förresten ute på lokal i fredags också. Då med mina två pensionärskollegor. Vi har jobbat ihop länge och fortsätter hålla kontakten genom en middag då och då.
 
Igår var jag på en intressant föreläsning, tillsammans med några liberalkamrater. Det handlade om matsvinn och dumpstring. Som sagt mycket intressant.
 
Precis nu ploppade det upp ett sms, med en fråga om jag kan passa minstingen en dag den här veckan.
Gissa vad jag svarade? ;)
 
 
Kezzi hos barnbarnen i Stockholm, när jag passade lillan som var sjuk.
(null)
 
 
 
Kezzi på promenad. Vackra höstfärger.
(null)
 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela