trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Genrep

Publicerad 2016-04-27 15:41:31 i Allmänt,

I måndags hade kören genrep inför det lilla uppträdandet på lördag, då vi ska sjunga för Kungen utanför slottet. Vi sjunger kl. 12.15 och det direktsänds i svt. Vi har exakt 15 minuter på oss och sångfröken Caroline tog tid med tidtagarur, det tog 13 minuter att sjunga de 4 låtarna inklusive mellansnack. Så Caroline får lägga till 2 minuters mellansnack, vilket hon inte lär ha några problem med!
 
Nu är det tråkigt att det har kommit rapporter om terrorhot och att man ska undvika folksamlingar. Det lär vara enormt mycket folk utanför slottet och bara kören består av över 1000 personer. Jag planerar också att åka T-bana, vilket känns lite obehagligt i dessa sammanhang. Vi får hålla tummarna att det bara är tomma hot och skrämselpropaganda.
 
 
Under en av låtarna ska vi vifta med flaggor och vi har fått uppmaning om att ha utländska flaggor blandade med svenska. Jag gjorde i ordning en flagga från Israel, men känner lite tvekan inför att använda den. Köpte därför en svensk flagga idag. Jag vill inte utsätta vare sig mig själv eller kören för någon fara. De som känner mig vet ändå att jag älskar Israel och planerar att åka dit igen om jag får bättre ekonomi.
 
När det gäller jobbet, så blir det nu en rehabutredning, för att se vad jag kan tänkas jobba med. Jag är mycket glad för att det ordnas på det viset. 
Mina värkande och stela leder kommer jag aldrig bli av med och min vänsterarm som har nedsatt rörlighet och känsel efter operationen kommer jag att få dras med. Dessbättre tycker jag att huvudet fungerar mer till belåtenhet nu. Minnet är visserligen inte det bästa, jag har fortfarande svårt att komma ihåg namn, men det går till exempel mycket bättre att följa med under sångövningarna. Jag hänger med i tonartshöjningarna! 
 
Jag har tänkt länge att jag vill engagera mig i föreningslivet igen och nu har jag gjort slag i saken! Jag har gått med i ett politiskt parti. Nej, det är inte kaospartiet som varit på allas läppar senaste tiden. Får se om det kan vara något för mig, jag har alltid varit politiskt intresserad och här kanske jag får en plattform att driva angelägna frågor. 
Jag är ju sådan att jag vill ha något att bita i och att ta tag i saker som inte fungerar. Att bara gå och gnälla utan att själv göra något är inget för mig.
Jag vet också att jag blir hängiven om jag brinner för något, men numer har jag en broms som jag kan trycka på innan energin tar slut.
 
För energi är det inte så gott om. Jag läste i ett cancerforum häromdagen. En person frågade hur ofta folk tänker på cancer om man har eller har haft sjukdomen. Alla svarade "varje dag"!  
Så i den lilla knasiga hjärnan, måste det även fortsättningsvis ges utrymme för grubblerier runt cancersjukdomen.
 
 

Vända blad

Publicerad 2016-04-21 15:00:14 i Allmänt,

Pust, pust! Jag har precis varit på gymmet och stärker mig nu med en kopp kaffe. Jag går till gymmet minst två gånger per vecka och känner mig stolt över att jag kommit igång så bra med träningen.
 
När det gäller hur man ska förhålla sig till saker, finns det tre alternativ. Antingen gå med, gå mot eller att inte agera. I fallet med mitt jobb har jag nu valt att inte agera. Facket för min talan och jag har ingen energi kvar att gå och grubbla och känna oro för det.
 
På något sätt ordnar det sig. Blir det så att jag inte kommer tillbaka till jobbet, får jag söka något annat och i värsta fall flytta på mig. Här i stan växer inga jobb på träden, men förmodligen är utbudet större i en storstad.
 
Jag har tagit mig igenom många kriser och alltid rest mig upp och kommit vidare. Jag har varit med om ett inbrott, då jag var helt säker på att jag skulle mördas, jag har upplevt mina föräldrars svåra sjukdomar och död. Jag har varit utbränd och gått igenom en skilsmässa. Man kan tycka att det skulle räcka, men nu har jag själv varit svårt sjuk och drabbats av en oviss arbetssituation.
 
Det enda jag vet om framtiden är att jag måste ha en försörjning. Visst är det väldigt oroande att tänka på, men jag kan inte grotta ner mig mer i negativa tankemönster. 
Det SKA lösa sig, på något sätt.
 
Att jag fick träffa barnbarnen i helgen var precis den kick jag behövde. 
Jag säger som Kungen, nu vänder vi blad och går vidare!
 
 

Vatten vatten

Publicerad 2016-04-17 16:54:25 i Allmänt,

Badhusbesöket blev mycket lyckat. Till och med lillsnuttan, tre månader ung, verkade njuta av badet. Hennes storebror for fram som en fisk i vattnet.
 
Själv tyckte jag att det 33-gradiga vattnet var helt underbart. Precis vad mina onda leder behövde. Badhuset var ett litet rehabbadhus intill Bromma sjukhus. Några tider i veckan har de öppet för allmänheten. Jag kan mycket väl tänka mig att åka dit flera gånger och vältra mig i bassängen.
 
Som alltid när jag har gjort något roligt, så straffar det sig. Idag har jag hemsk ledvärk och skulle helst vilja trolla mig tillbaka till det varma vattnet. 
 
På tal om vatten så företog hunden och jag oss en promenad på eftermiddagen. Hade för avsikt att gå en längre sträcka, men dessvärre blev den inte så lång, då himlen öppnade sig och regnet vräkte ner. Kan också vara regnvädret som bidrar till att lederna protesterar så kraftigt.
 
Jag har funderat mycket på läkarens telefonsamtal angående Försäkringskassans tvivel på hans bedömning. Jag hoppas att hans komplettering blir en bedömning som även kassan kan godta. För vad gör jag annars? Törs inte ens tänka på det. Det vore rena katastrofen.
 
I veckan hoppas jag få besked från facket om och hur de kan hjälpa mig angående min anställning. Egentligen är man inte alls i fas för sådana här grubblerier i min situation. Att få en livshotande sjukdom ställer allt på sin spets. Jag har precis avslutat behandlingen och har ingen aning om effekten av den. Jag tycker att det räcker med det. Att då behöva oroa sig både för sitt jobb och för ekonomin är alldeles för mycket. 
 
Sen gör värken och tröttheten att man inte ligger på topp precis. Minnet är i klass med en flugas. Om nu de har dåligt minne. 
Jag har fått så svårt för namn. Ansikten har jag haft svårt för tidigare, men nu blir det liksom dubbelt besvärligt att hålla reda på folk.
Dock känner jag igen min egen spegelbild, men det är väl bara en tidsfråga innan jag undrar vem den främmande damen är. 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela