trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Vad hände?

Publicerad 2017-08-29 15:07:54 i Allmänt,

Ja, vad hände egentligen igår? Jag satt där i godan ro i förberedelserummet vid ögonkirurgimottagningen. Fick droppar i ögat och operationskläder att sätta på mig. Tackade sturskt nej till lugnande medel. Jag brukar reagera kraftigt på sånt och tänkte att jag måste ju kunna ta mig hem med bussen i vaket skick.
 
Sen fick jag gå in i operationsrummet och lägga mig på britsen. De täckte mig med papperskynken och över ansiktet klistrades ett pappersark. Efter en stund blev det väldigt varmt där under pappret. Jag började må illa och hjärtat satte igång att rusa. 
"Du måste ligga still", sa doktorn. Vilket jag förklarade inte var så lätt när jag fick andnöd och hjärtat galopperade i bröstet. De kollade min puls och avbröt en stund. Efter ett tag fortsatte de, men pulsen skenade fortfarande. Doktorn tog då beslutet att avbryta operationen. De ska istället operera mig under narkos vid ett annat tillfälle och då ta båda ögonen samtidigt.
 
Matt och vinglig fick jag gå därifrån. Jag ville bara komma ut i friska luften. Idag känner jag mig otroligt trött och medtagen. Ögat, som de var inne och bökade med, ser jag inget på.
Jag vet inte om synen kommer tillbaka före operationen. Det är jättebesvärligt att ha bara ett öga. Det är ju kraftigt närsynt och även det angripet av starr. 
 
Så ser ni mig på stan och jag verkar mer förvirrad än vanligt och inte hälsar, så beror det helt enkelt på att jag inte ser. 
 
 

Förändringar

Publicerad 2017-08-25 12:04:08 i Allmänt,

"Förändringar", så lyder rubriken. Jag har alltid varit förändringsbenägen. Tyckt om utveckling och att vidga mina vyer. Dock kan jag tycka att det nu får räcka med förändringar. De senaste åren har varit mer än turbulenta. Naturligtvis har positiva saker hänt, såsom bröllop i familjen och barnbarnsfödelse. Men sen har det varit så mycket negativt att hälften vore nog.

Det är faktiskt nog nu! Att drabbas av cancer och sedan få avsked på grund av just detta är mer än nog. Jag läser platsannonser varje dag, men ärligt talat är det inte mycket som jag kan tänka mig att jag klarar. Det är många fysiskt tunga jobb. Det är jobb där man ska brinna för just förändringar och vara het på gröten. 

Det är inte jag. Inte ett dugg het på någon gröt. Min hjärna känns överbelastad och delvis ur funktion, så att lära mig ett nytt jobb känns som en utopi. Eller rättare sagt en dystopi.

En förändring som jag däremot gått in för av egen kraft, är att byta sångkör. I åratal har jag sjungit i Caroline af Ugglas kör i Uppsala. I höst kommer jag istället sjunga i en ny kör på hemmaplan. Orsakerna till det är flera. När jag i våras fick veta planerna för höstens konsert, kände jag inte riktigt samma glädje som tidigare. Det var också lite högre biljettpriser än vid föregående konserter. Ja, vi körsångare är ju alltid tvungna att även vi köpa biljetter till våra konserter.

Sen har jag fått operationstid för mitt ena öga på måndag och förmodligen kommer det andra ögat också opereras under hösten. Det innebär att nya glasögon måste införskaffas efter några veckor och det är ju som bekant inte billigt. Sen kanske synskärpan inte är den bästa förrän de nya glasögonen är på plats. Då känns det enklare att gå till replokalen som ligger i huset bredvid mitt, istället för att köra till Uppsala. 

Är jag inte nöjd med nya kören kan jag alltid gå tillbaka till Carolines kör. Men det ska bli roligt att prova något annat ett tag.

Annars tillbringar jag mesta tiden med killarna som syns på bilden. Det blir långa promenader och en och annan biltur till något fint ställe i naturen.

Men jag saknar mycket i mitt liv. Saknar människor omkring mig. Saknar att finnas i ett socialt sammanhang. Att bara diskutera med hundar kan bli rätt ensidigt. 

Den ena sonen befinner sig i USA just nu och den andra har fullt upp med inskolningar på förskolan och egna studier. 

Så här sitter jag och tycker synd om mig själv och försöker diskutera livets mening med två pälsbollar. Får inte mycket svar av dem. De tycker att mat och en och annan promenad är livets mening. Själv har jag lite mera krav.

 

 

God Morgon Världen!

Publicerad 2017-08-18 13:43:07 i Allmänt,

En god morgon är oftast en bra morgon. Nästan alla mina morgnar är bra morgnar. De flesta dagar kommer det en liten hund hit, som umgås med Kezzi och mig under dagen. Det är så bra, jag kommer upp på morgonen och jag kommer ut på långa promenader.

Eftersom jag är arbetslös, blir mitt sociala liv rätt bristfälligt. Jag har både läst och hört att arbetsmarknaden inte direkt är gynnsam för 50-plussare. Inte heller kan man vänta sig att alla arbetsgivare hör av sig, när en 50-plussare sökt ett arbete. 

Ohh majj gadd, tänker jag! Som är mycket äldre än 50. Som faktiskt också råkat ut för att inte få svar på inskickade ansökningar.

I min dumma och stenåldersmässiga enfald trodde jag att det var artigt att skicka ut ett svar till en arbetssökande. Jag borde kanske dämpa mina förväntningar. Har ju inte ens fått vare sig tack eller adjö från min föregående arbetsgivare.

Hur tacklar man sånt? Att inte få ett tack efter många års tjänstgöring. Det känns som om jag fastnat i en sorts stor besvikelse och det är min före detta arbetsgivare inte värd.

Jag vill ha ett jobb. jag vill hjälpa människor som har det svårt. Jag har arbetat med det i över 40 år och vet att jag är bra på det. Men hur och var ska jag hitta ett sådant jobb? Kan jag på något sätt arbeta nätbaserat? Det är många tankar som rör sig i huvudet, men jag kommer liksom inte vidare. Trampar runt i någon grå sörja, känns det som. 

Jag vill kravla mig upp ur sörjan och göra något meningsfullt. Vill få in värdefullheten och meningsfullheten, vill känna att jag lever inte enbart för min egen skull. 

Jag borde kunna göra nytta för andra. Även fast jag är en 50-plusplussare!

 

 

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela