Idag om en vecka
Idag om en vecka kommer jag nog att vara riktigt nervös. Eftersom jag ska börja jobba dagen efter! Då börjar ett nytt kapitel i den här eländiga trollresan. En resa som varat under några år och mest inneburit sorg och bekymmer.
Ibland har jag under resans gång, tänkt att jag är framme vid någon slags ändstation. Jag har tänkt att jag orkar absolut inget mera. Jag har tänkt att jag nästa morgon inte kommer att klara ens att ta mig ur sängen.
Jag har känt att jag för längesedan har passerat det acceptabla.
På något sätt har jag tagit mig vidare och nu står jag inför utmaningen att börja ett nytt arbete. Att en arbetsgivare tror på min förmåga, efter det jag blev utsatt för av min förra arbetsgivare känns verkligen som en dröm. Mitt självförtroende har varit så långt nere i botten som det kan komma.
Min ekonomi har även den varit nere i botten och jag har sett mig själv i framtiden som hemlös, tiggande pengar.
Något skyddsnät för svaga människor finns verkligen inte i vårt samhälle. Allt är upp till dig själv. Du får det du orkar med. Sen blir du utan.
Jag hade 13 cancertumörer i min kropp. Behandlingen var stundtals djävulskt jobbig. Den fortsätter ett antal år till med den hemska medicinen, som ger så mycket biverkningar. Min ena arm är tjock och svullen på grund av lymfödemet. Jag kommer för alltid behöva använda bandage på armen.
Att slippa sorg och ångest kommer att kännas som en enorm befrielse. Att slippa oroa sig för varje morgondag. Att oroa sig för att cancern ska komma tillbaka, är något som varje cancersjuk får dras med hela livet. Det räcker med den oron.
Det räcker alldeles väl!
