trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Kanske fortsätta

Publicerad 2018-09-17 13:42:54 i Allmänt,

Tänk att jag redan är på gång med ett nytt inlägg här! Det har ju inte gått så många dagar sedan jag skrev förra inlägget. Kanske börjar jag vakna ur min sommardvala.
 
I fredags var Kezzi hos veterinären för uppföljande kontroll. Jag var inställd på det värsta. I våras antydde veterinären nämligen att han förmodlingen inte har så lång tid kvar, kanske en sommar. 
Dock visade det sig att hans njursvikt var i stort sett oförändrad och att lederna till och med blivit lite mer rörliga. Ett orosmoment nu är att han behöver ta bort tandsten. Han får lätt inflammationer i tandköttet, trots att jag är noga med tandborstning.
Att söva honom för detta ingrepp, är vad veterinären tvekar om. Han skulle diskutera vidare med kollegor.
Precis nu ringde faktiskt veterinärkliniken, som vi var till i våras. Han får en tid för undersökning nästa vecka.
 
En sten föll förstås från mitt hjärta. Jag tycker inte att han är redo att gå vidare än. Han äter och dricker bra. Äter nästan för bra, då han ökat i vikt. Han är glad åt folk och hundar.
När det gäller aktiviteter får han styra lite själv. Eftersom jag också har artros, så vet jag ungefär vilka dagar han har mer ont. Vi är väderkänsliga! 
Igår morse kunde vi båda spå vädret och känna att det var regn på ingående.
 
Vi har haft besök av förra daghunden Lazze i helgen. Det var bra för Kezzi, och mig, för då fick vi lite energi och gav oss ut på äventyr i naturen.
 
För annars är det ju så himla, himla tråkigt. Jag skulle kunna jobba med människor, bara det inte är tungt och innehåller alltför mycket tekniska moment. 
 
I min ungdom utbildade jag mig till mentalskötare och jobbade som det i några år. Därefter gick jag sjuksköterskeutbildningen, samt har genomgått en rad vidareutbildningar. Jag började arbeta som sjuksköterska på lasarettet 1981. I och med Ädelreformen 1992 övergick jag till kommunal verksamhet.
 
När jag fick min cancer för tre år sedan tyckte uppenbarligen min arbetsgivare att alla mina kompetenser och erfarenheter inte var något värda, eftersom jag blev utslängd från jobbet.
Jag visste faktiskt inte att en kvinnas kompetens sitter i bröstet och armhålan! Att det är ungefär samma sak att förlora bröstet, som att förlora hjärnan.
 
Jag är dock säker på att jag har största delen av hjärnan kvar, i oförändrat skick. Visst vet jag att hjärnan tagit skada av både cellgifter och strålning, men jag vet att jag har både vett och sans.
 
Synd bara att inte få möjlighet att använda hjärnans fulla kapacitet. 
 
 
 
(null)
 
(null)
 

Kommentarer

Postat av: Tofflan

Publicerad 2018-09-17 14:25:00

Det låter hoppfullt med Kezzi! Håller tassen för att han får den hjälp han behöver. Vår kattkille har också tandsten, men även här tvekar veterinären med sövning eftersom de hörde blåsljud på hjärtat. Men DET kan ha berott på att han var stressad.

Tycker också att det är konstigt att din kompetens enligt arbetsgivaren sitter i bröstet! Du med din gedigna erfarenhet borde vara en pärla som t ex rådgivande ssk.

Svar: Kezzi har också blåsljud. Får se vad undersökningen nästa vecka visar.
Skulle gärna jobba med rådgivning. Har ju gått igenom en hel del själv som jag kan relatera till.
Trollis

Postat av: znogge

Publicerad 2018-09-17 19:50:48

Så skönt att det var så pass positiva besked för Kezzi.


Svar: Ja det var bra. Jag var beredd på det värsta.
Trollis

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela