Bakis
Bakis är rubriken och med det menar jag inte bakis efter intag av rusbringande drycker, utan jag menar förstås cancerbaksmällan. Som jag tjatat om en hel del den senaste tiden. Att jag tjatar beror på att jag vill ha in så mycket synpunkter och tankar som möjligt runt detta ämne. För att sedan kunna göra något av det och förhoppningsvis hjälpa en och annan som fastnat i bakistillståndet. Precis som jag har gjort.
För ett tag sedan mötte jag en kollega som jag inte sett på flera år. Först avhandlade vi ämnen såsom barn och barnbarn. Sen förhörde hon sig om hur det stod till med mig. Med jobb och sånt. Det går inte alls, sa jag och berättade att jag blev bortplockad från mitt jobb under min cancersjukdom. Och sedermera uppsagd.
Min kollega tyckte att det lät helt förfärligt! Så kan man ju bara inte göra! Jodå, sa jag. Det är exakt vad man kan och har gjort.
Nåväl, det var roligt att träffa henne och jag kunde konstatera att hon var lika tjusig och snygg som alltid, vid några och 70 fyllda år.
Jag skickade in en radda jobbansökningar för ett antal veckor sedan. Har i alla fall fått svar från ett ställe. Det får man väl säga var bra, att en arbetsgivare bemödat sig om att skriva ett svar. Även om svaret var negativt för min del.
Igår skickade jag in ytterligare ansökningar. Jag läste precis om en kvinna som Försäkringskassan ansåg vara arbetsför, trots att hon var avliden. I jämförelse med henne borde jag väl ha åtminstone en mikroskopisk chans att få ett jobb.
Tills vidare traskar jag runt med nedanstående hundar. De är så snälla och helt kravlösa. Får de bara komma ut med jämna mellanrum och göra sina behov, så är de nöjda.
