Gjord av pengar
Gjord av pengar är jag inte. Skulle dock behöva vara det nu och ett tag framöver. Några år till sådär, tills jag kan börja ta ut pensionen. Även om pensionärslivet inte är någon dans på rosor, så är arbetslöshetslivet definitivt ingen rosdans.
Det är mycket utgifter nu. Nya glasögon häromdagen. Igår hade jag bilen inlämnad för rengöring. Någon gång per år måste jag lämna in den, eftersom mina händer är så taffliga. Har svårt att få bilen ren.
Idag var den på besiktning. Inget gratisnöje precis, men den blev klart godkänd och fick en stämpel i pannan.
Nästa vecka ska den in på service och sen är det dags för vinterdäcken.
Sen hoppas jag att den ska hålla sig på mattan och inte kosta så mycket på ett tag.
Jag lyssnade på en podd häromdagen. Avsnitt 2 "Jag tänker på det hela tiden", av podden "En podd om cancer". Den innehöll en lång intervju med journalisten Lotta Gray, som drabbades av cancer för några år sedan. Det var så befriande att höra henne prata.
Jag kan ibland få för mig att jag har blivit tokig. Som tänker alla de här bisarra tankarna om livet, döden och kroppseländet. Kroppen som på något sett bara motarbetar mig hela tiden. Liksom livet gör det. Lotta sa att hon blivit så bitter efter sjukdomen.
Där ser man, tänkte jag, inte bara jag som blivit en bitter ragata.
Sen sa hon också att hon inte tänkte så mycket på döden längre. Direkt när hon blev sjuk tänkte hon på döden 260 gånger om dagen. Nu tänkte hon endast 220 gånger om dagen.
På tal om döden kan jag rekommendera Christine Meltzers TV-serie om just döden. Christine fick bröstcancer för några år sedan och vi får följa henne genom behandlingar och sjukhusvistelser, samt försök att i dagsläget bearbeta skräcken för döden.
Jag är inte rädd för att dö, mera rädd för vad livet ska ställa med nästa gång. Man kan tycka att det vore nog att först få cancer och sen få sparken, men som den bittra skatan jag är, så känner jag att det inte finns några garantier.
Att få sparken knäckte och sänkte mig totalt och jag tänker på det ungefär lika många gånger som jag tänker på döden.
På min bild längst ner i det här inlägget, finns en liten varelse som ibland kan få mina tankar att slå in på andra banor. Det är en av de två mandarinänderna som finns i hamnen. De är så fantastiskt vackra och praktfulla.
Naturen ger så mycket. Jag är glad att jag har förmågan att ta det till mig.
