trollresan.blogg.se

I lördags genomförde vi så den stora konserten. Förutom vår kör med Caroline af Ugglas i spetsen, så medverkade Oscar Zia, Lisa Nilsson, Gatans röster och Rickard Söderberg. Jag tror att det blev en stor succé.

Alla intäkterna, mer än 600 000 kr gick direkt till organistaionen "Ny gemenskap", som arbetar för att förbättra livet för hemlösa och utslagna.

 

Särskilt roligt var det att sjunga med Gatans röster, från TV-programmet Gatans kör och Rickard Söderberg. Förutom en fantastisk röst, verkar han vara en genomsympatisk människa, som alla älskar. 

 

Annars är det jobbigt med ledvärken nu. Värmen påverkar negativt, jag som alltid gillat värmen tidigare. Nu blir jag svullen och får ännu mer värk av värmen.

 

Om jag tar de starka narkotikaklassade värktabletterna, går jag som en sömngångarzombie, som till råga på allt fortfarande känner av värken.

 

Tar jag svagare tabletterna går jag ändå som en sömngångarzombie, eftersom jag inte sover så bra på nätterna då och har hemskt ont. 

 

Doktorn från smärtkliniken ringde igår, men det som han erbjuder är de starka tabletterna och de vill jag inte ha.

 

Jag hörde på en radiodokumentär häromdagen, som handlade om en kvinna med knäskada som blev totalt beroende av de starka tabletterna. Hon gick från läkare till läkare och fick hela tiden nya recept utskrivna.

Smärta är uppenbarligen extremt svårbehandlat, men jag tycker att något alternativ till de beroendeframkallande tabletterna borde tas fram.

 

Något nytt på jobbfronten är det inte. I fredags skulle jag ha gått till en specialhandläggare på arbetsförmedlingen, men fick ett meddelande på morgonen att han var sjuk och att de skulle höra av sig när han blev frisk igen.

 

Jag kollar noga igenom platsbanken varje dag, både lediga jobb här i stan och i grannstäderna. En ansökan har jag skickat in, men inte fått något svar än. 

Det är inte så att det kryllar av jobb för människor i min sits. Jag har både ålder, sjukdomar och funktionshinder emot mig.

 

Jag blir så trött, så trött på allt det här.

 

 

Man tror inte att man ska kunna få sparken på grund av sjukdom, men både jag och många andra har fått känna på att det verkligen går. Värdelösa, är väl det minsta man kan säga om oss drabbade. 

Undrar om arbetsgivare, som utsätter sina anställda för den här behandlingen känner sig nöjda?

 

Imorgon ska jag till barnbarnen på 4-årskalas! De är ljus i den mörka tillvaron!