Först fick jag cancer, sen fick jag sparken.
Ovanstående rubrik ser nästan ut att vara påhittad. Eller hur? Så mycket otur! Och inte kan man få sparken på grund av sjukdom.
Jo, det är exakt precis vad man kan få. Det finns ingen lagtext som skyddar en mot det. Inte ens om man har 13 aggressiva tumörer och kraftiga komplikationer av all behandling, kan man skyddas mot uppsägning.
Jag trodde inte att det var möjligt. Vare sig att ha 13 tumörer eller att få sparken i efterloppet. Vem kan tro något sådant?
Min väninna sa igår att det är som att jag blivit utbränd av allt det här. Av alla kamper. Alla förluster.
Jag har ingen kraft, ingen ork, ingen vilja.
Det är bara en stor oro för framtiden. Kommer cancern tillbaka? Hur ska jag försörja mig? Blir jag bostadslös?
Försäkringskassan har avslagit ansökan om sjukersättning. Min överklagan kommer att ta ytterligare många månader att handlägga, då rätten är överhopade med ärenden från Försäkringskassan. Nästan ingen får igenom sin ansökan efter behandling i rätten.
"Sjuktalen har gått ner", säger socialförsäkringsministern och klappar sig för bröstet. Men det är ju inte så konstigt, när nästan ingen får beviljad sjukersättning och många blir nekade sjukpenning.
Det finns inget socialt skyddsnät. Allt hänger på dig. Hur mycket du orkar och klarar.
Du, som liksom jag är en belastning.
En jobbig jäkel.
