Star Wars
Iklädd rymddräkt á la Star Wars genomgår jag nu daglig lymfbehandling. Dräkten är kopplad till en maskin, som med högt tryck pumpar in och släpper ut luft. Efter varje behandling packas armen och handen in i ett enormt bandage, som ska sitta till nästa behandlingsdag.
Och jag är dödstrött! Kombinationen daglig bilfärd till Uppsala och effekt av behandlingen verkar påfresta både kropp och knopp.
Besöket på min blivande arbetsplats kändes riktigt, riktigt bra. Men det är ett tillfälligt arbete, påpekas det hela tiden. Hur långt detta tillfälle är har jag inte fått någon information om. Inte heller hur det blir med uppsägningsprocessen. Jag är ju varslad, men har inte fått den slutliga uppsägningen.
Som vanligt verkar det som att jag får informationen sist. Om jag ens får någon.
Idag är jag riktigt less. Less på sjukdom och allt som följer med. Less på behandlingar. Less på min arbetsgivare, som bara plockade bort min tjänst när jag var som mest sjuk. Och inte gav mig någon information om detta.
Egentligen orkar jag inte med flera förändringar. Det har varit alldeles för mycket som rubbat mina cirklar under de senaste åren.
Nu ska jag in och jobba på ett nytt ställe, med nya uppgifter och nya människor. Tillfälligt. Hur mycket energi och hjärta ska jag lägga ner? För jag tror inte att jag pallar med ett nederlag till.
På plussidan, som inte är så stor, kan jag nämna min nya apparat. Det är en radio och spelare för CD, kasett och LP. Den är helt ny, men ser ut att vara från femtiotalet. Jag hade många LP-skivor i min ungdom, men dessa har jag tyvärr inte kvar. Sonen som var på besök häromdagen, hade dock med sig några stycken och så köpte jag några skivor billigt på second hand. Det känns ju helt magiskt att sätta på en LP-skiva igen!
På plussidan finns förstås kören, som drar igång igen om ett par veckor. I början av sommaren är det planerat att kören ska göra en kryssning till Tallinn. Om vi får ihop tillräckligt med deltagare. I Tallinn ska vi göra en utomhuskonsert. Jag hoppas verkligen att det blir av.
Jag önskar att plussidan ska växa och att minussidan snart ska vara ett minne blott. Ett minne som jag ska förpassa långt långt bort.
