Förändringar
"Förändringar", så lyder rubriken. Jag har alltid varit förändringsbenägen. Tyckt om utveckling och att vidga mina vyer. Dock kan jag tycka att det nu får räcka med förändringar. De senaste åren har varit mer än turbulenta. Naturligtvis har positiva saker hänt, såsom bröllop i familjen och barnbarnsfödelse. Men sen har det varit så mycket negativt att hälften vore nog.
Det är faktiskt nog nu! Att drabbas av cancer och sedan få avsked på grund av just detta är mer än nog. Jag läser platsannonser varje dag, men ärligt talat är det inte mycket som jag kan tänka mig att jag klarar. Det är många fysiskt tunga jobb. Det är jobb där man ska brinna för just förändringar och vara het på gröten.
Det är inte jag. Inte ett dugg het på någon gröt. Min hjärna känns överbelastad och delvis ur funktion, så att lära mig ett nytt jobb känns som en utopi. Eller rättare sagt en dystopi.
En förändring som jag däremot gått in för av egen kraft, är att byta sångkör. I åratal har jag sjungit i Caroline af Ugglas kör i Uppsala. I höst kommer jag istället sjunga i en ny kör på hemmaplan. Orsakerna till det är flera. När jag i våras fick veta planerna för höstens konsert, kände jag inte riktigt samma glädje som tidigare. Det var också lite högre biljettpriser än vid föregående konserter. Ja, vi körsångare är ju alltid tvungna att även vi köpa biljetter till våra konserter.
Sen har jag fått operationstid för mitt ena öga på måndag och förmodligen kommer det andra ögat också opereras under hösten. Det innebär att nya glasögon måste införskaffas efter några veckor och det är ju som bekant inte billigt. Sen kanske synskärpan inte är den bästa förrän de nya glasögonen är på plats. Då känns det enklare att gå till replokalen som ligger i huset bredvid mitt, istället för att köra till Uppsala.
Är jag inte nöjd med nya kören kan jag alltid gå tillbaka till Carolines kör. Men det ska bli roligt att prova något annat ett tag.
Annars tillbringar jag mesta tiden med killarna som syns på bilden. Det blir långa promenader och en och annan biltur till något fint ställe i naturen.
Men jag saknar mycket i mitt liv. Saknar människor omkring mig. Saknar att finnas i ett socialt sammanhang. Att bara diskutera med hundar kan bli rätt ensidigt.
Den ena sonen befinner sig i USA just nu och den andra har fullt upp med inskolningar på förskolan och egna studier.
Så här sitter jag och tycker synd om mig själv och försöker diskutera livets mening med två pälsbollar. Får inte mycket svar av dem. De tycker att mat och en och annan promenad är livets mening. Själv har jag lite mera krav.
