Tankebanor
En liten uppdatering för att berätta att smärtplåstret, som husläkaren ordinerade har fungerat rätt bra. Fick ökad dos i fredags och det tar lite udden av det onda, även om smärtorna ändå finns där hela tiden. Kanske plåstret säger åt hjärnan att inte bry sig så mycket om det som värker?
På jobbfronten har det hänt trista saker. Jag har fått tänkbara jobb presenterade för mig, men när det kom till kritan visade det sig att det inte alls var lämpliga jobb. Jag kan tyvärr inte jobba som byggnadsingenjör, socionom eller bibliotekarie. Inte heller hästskötare eller cafébiträde.
Jag fick väl ett litet psykbryt i fredags och bestämde mig för att inte ställa upp på detta längre. Nu för jag inte min talan, utan det gör facket. Dessutom har en släkting länge varit upprörd över allt som hänt och han har fått lov att grotta vidare.
Så nu är jag sjukskriven på heltid igen och har fått sjukpenning för en månad beviljad.
Ska jag vara ärlig så känns det som en framgång, att jag sagt ifrån. Jag nådde en gräns i fredags och måste nu tänka på mitt liv och min hälsa i första hand.
Imorgon ska jag träffa barnbarnen. Barn och barnbarn är det absolut viktigaste i livet. De har ingen glädje av mig när jag är borta, därför vill jag ge mig själv chansen att få en förhållandevis god hälsa framöver.
