Arbetsförmågebedömningen är avslutad, rehabutredningen är nerstängd och jag ska bli omplacerad. Alltså är mitt mycket långvariga arbetsliv inom vård och omsorg sannolikt till ända. För omplacerad blir man var som helst. Där det finns något ledigt och lämpligt jobb.
Jag kanske får sitta i en telefonväxel eller räkna blombeståndet i parkerna. Eller köra plogbil eller bli matbespisningstant. Nej, förresten det sistnämnda är nog alldeles för tungt. Men jag kan bli parkeringsvakt kanske. Det är ju det nya nu. Kommunerna tjänar storkovan på olydiga bilister. Då kan jag ha Kezzi med mig när jag går runt och jagar parkeringssyndare. Att jag kan få en och annan smäll på käften av irriterade bilister, är smällar man får ta.
Att min långa erfarenhet och kompetens inom vårdområdet inte spelar någon som helst roll vid omplacering, är också en smäll man får ta. Undrar hur många smällar jag pallar med egentligen?
Mina händer känns som om de fått otroligt mycket smäll. Jag har experimenterat med lite olika smärtlindringspreparat som jag har hemma, men inget fungerar tyvärr. Ibland funderar jag på om jag skulle uppsöka någon obskyr doktor och be om amputation av ett antal fingrar. Smärtan kan inte bli värre än den jag har.
Funderar ibland också på att införskaffa en gammal husvagn och bosätta mig i en skogsbacke. Fly fältet alltså. Inte ställa upp på allt det här "jädra tjafset".
Jag fick en dödlig sjukdom för drygt ett år sedan. Jag har genomgått en stor operation och en hemsk behandling, som jag inte ens önskar att min värste ovän skulle behöva genomlida. Mitt i den perioden togs mitt jobb ifrån mig. Utan att jag fick veta något.
Jag är insatt på en tioårig behandling för att förebygga canceråterfall, en medicin som dessvärre ger ohyggliga biverkningar.
Nu ska jag då placeras på ett nytt jobb, en ny arbetsplats. Jag har inte bett om det här. Ni ska veta att jag är fruktansvärt less på allt som händer. Jag har några få år kvar i arbetslivet, men jag vet inte om jag orkar starta på ny kula.
Nån som har nåt tips eller råd?