En fikastund
Droppbehandlingen på lasarettet igår gick bra. Den medicinen kan ge mycket biverkningar, men jag har inte känt av några än. Det har gått bra de två tidigare gångerna, så förhoppningsvis kommer jag inte känna någonting nu heller.
Om en stund ska jag ut och fika med min väninna. Hon försöker lösa mitt jobbproblem och har erbjudit mig jobb som hennes hundpromenerare. Tyvärr tror jag inte hon är beredd att betala mig en lön som räcker både till hyra och uppehälle. Då får jag nog ha en hel uppsjö av daghundar.
Annars har jag ibland tankar på att starta något eget, men så är det ekonomin som sätter stopp.
Jag hörde mig för hos Försäkringskassan om möjlighet att få sjukersättning, det som förut kallades sjukpension. Det var ju inte så att de skrattade åt mig, men inte långt därifrån ...
Eftersom jag fortfarande inte har fått komma till smärtenheten, så är inte alla möjligheter uttömda. Remiss dit skrevs för fyra månader sedan och väntetiden skulle vara fem månader. Så jag borde bli kallad snart.
Dock har jag väl inte samma förväntningar på behandlingen, som Försäkringskassan verkar ha. Min artros i alla leder kan de inte ta bort och anticancermedicinen måste jag äta i tio år.
Sen vill jag inte ha en medicin som jag blir i princip neddrogad och nersövd av. Som det som hände med smärtplåstret. Jag känner nu att det hade lite effekt mot smärtan, men jag är definitivt mer vaken nu, när jag tagit bort det.
Helst skulle jag vilja ha någon alternativ behandling, inte tabletter eller plåster, utan till exempel TNS eller akupunktur. Jag tror att de har båda dessa metoder på smärtenheten.
Och vem vet, jag kanske blir så bra att jag kan ta något av jobben på arbetsgivarens lista. Hästskötare eller truckförare eller nåt sånt ...
