Titt som tätt kan man på Facebook läsa inlägg som börjar just med orden "Sätt upp det här på din status", sedan följer till exempel "idag är överlevt cancer dagen", "jag vet vem du eventuellt är", "låt det stå en timme" och inte minst "OBS! Dela inte, kopiera".
Jag vet inte syftet med dylika inlägg. För det första är de oftast skrivna på usel svenska, sen vet jag inte om tanken är att de på något vis ska hedra överlevare?
Men de som inte överlever då? Ska de inte hedras? Hur kan man veta om någon ens är en överlevare? Jag har överlevt ett år sedan jag fick diagnosen, men vem vet om jag lever om ett halvår?
Ingen går igenom en cancersjukdom utan svåra plågor, såväl fysiska som psykiska. Själv har jag drabbats av en stundtals outhärdlig ledvärk. Som jag får dras med under tio år, så länge som anticancerbehandlingen ska fortsätta. En behandling som har många biverkningar, till exempel ledvärk, sömnrubbningar och kraftiga svettningar. Jag verkar ha fått alla biverkningar, liksom jag fick svåra biverkningar av cellgifterna.
Jag känner mig inte ett dugg hedrad av dylika inlägg på Facebook. Där folk inte ens bemödar sig om att rätta språkfel, utan bara kopierar vidare. Obs! Inte delning, bara kopiering!
För mig har den här perioden efter avslutad cellgiftsbehandling och strålning, även inneburit djupdykningar i mentala träsk. Dels är det kampen man ska föra vidare gentemot vården, onkologen är man färdig hos och det är istället primärvården som är det ställe man ska vända sig till. Där har jag fått jaga både sjukgymnast och läkare. Jag drabbades av lymfödem i armen på den opererade sidan och behövde behandling för det.
Jag ordinerades kompressionsbehandling av armen och fick själv beställa och betala bandagen, 950 kr. Sen fick jag söka reda på arbetsterapeut, för att få ett hjälpmedel för att ta på bandaget. Det var inget jag klarade själv med mina onda händer.
För att inte tala om kampen med Försäkringskassan. Och kampen med arbetsgivaren. Och beskedet från AFA försäkringar att beloppet jag fått, 2000 kr/månad nu har upphört.
Igår upphörde även min sjukpenning och eftersom jag under ett antal dagar jagat husläkaren angående sjukintyg, så har jag inte kunnat ansöka om ytterligare sjukpenning. Vet inte ens om jag får ytterligare sjukpenning. Det var nära att jag inte fick för de tre senaste veckorna. Min tanke är att börja jobba deltid, men arbetsgivaren ska göra en omplaceringsutredning och den är inte ens påbörjad än.
Så helst skulle man vara frisk för att orka vara sjuk!
Som om inte allt detta räckte, så visade det sig att Kezzis böld på svansen var en tumör. Nu väntar jag på svar av analysen av det som veterinären opererade bort i fredags.
Blåser man på mig nu, så faller jag omkull. Så skört är det.