Håll tummen
Om jag hämtat mig efter chocken, när jag på Skärtorsdagen fick veta att jag inte skulle få mitt gamla jobb tillbaka? Nej, det kan jag inte säga att jag har gjort. Jag åkte rakt ner i en dipp eller kanske ska säga dike. Ett riktigt krondike! Ligger väl till stor del kvar där i diket och famlar efter något att kliva på.
Har fått god hjälp i samtal med facket, onkologen och försäkringskassan. Samt pratat några gånger med en bekant, som råkat ut för samma sak efter en olycka. När man är som mest skör, på väg tillbaka efter svår sjukdom eller olycka, så är sådana här chocker det minsta man behöver. Skörheten är total och det behövs inte stor fallgrop, för att man ska förpassas flera steg bakåt i rehabiliteringen.
Nu är jag sjukskriven på heltid ett tag till. Fortsätter med mina promenader, cykelturer, gymträning och artrosgympa. Att vara still är helt fördärvligt för mina leder. Jag borde bo på gymet!
Mest glad är väl Kezzi, som får många promenader. Dock i långsam takt. Ska börja cykla med honom igen, så han får springa.
Jag har tänkt över min ekonomiska situation många gånger och funderingar finns om billigare boende och billigare bil. Dagisplatsen till Kezzi har jag sagt upp nu. Blir det aktuellt med heltidsarbete igen, får jag sätta upp honom i kö till dagis.
Har också kollat lediga jobb på platsbanken, men ingen efterfrågar en sjuklig kärring. Konstigt!!
Nu ska jag mecka med min skrivare. Igen. Den vill inte det jag vill. Behöver skriva ut texter till kören. Det är snart dags för vår konsert för Kungen, på hans födelsedag, sen behöver jag repa texter till konserten på Dalhalla i juni.
Att köpa ny skrivare finns inte på kartan, som man säger.
Håll gärna några tummar för att det ordnar sig med både jobb och skrivare!
Tack!
