Ändrade planer
Idag skulle jag egentligen varit barnvakt till min lilla plutt, men plutten är febersjuk och då får den här krassliga farmodern inte träffa honom. Så det blev ingen mysig eftermiddag i lekparken. Hoppas han tillfrisknar snart, för jag får liksom pluttabstinens när det går för lång tid mellan gångerna.
Imorgon är det dags för ny cellgiftskur. Jag känner mig lite ängslig för det, trots att jag vet att de kommer att ge mig den lägre dosen den här gången också. För jag är så sabla trött. Jag vet att det beror på behandlingen och sannolikt även på infektionen och den höga dosen med antibiotika.
Men tanken på att jag kommer att bli ännu tröttare är inte rolig. När jag läser andra cancersjukas inlägg och bloggar, så skriver alla samma sak. Trötthet och infektioner är det jobbiga. Att sjukdomen styr hela ens tillvaro.
Jag känner mig isolerad, att jobba är inte att tänka på, knappt jag vill gå ut på stan, eftersom jag är så rädd för infektioner.
Fast någonstans börjar jag ändå se ett slut på eländet. Om allt går som det ska (inga infektioner), så kommer jag att få min sista kur den 30:e december. Sen blir det förstås strålning i 5 veckor, men jag tror att det är lättare att stå ut med, trots daglig färd till Uppsala.
Så min längtan till våren är nästan outhärdlig. Helst skulle jag vilja gå i ide och vakna upp glad och frisk i mars!
