Overkligt
Att jag fortfarande mår så bra känns nästan overkligt. Jag trodde att föregående behandling skulle bli lika hemsk som gången innan, men tvärtom, det blev nog den lindrigaste. Nu fick jag ju väldigt bra "motmediciner", så det är nog dessa jag ska tacka. I och med att jag mår bra, orkar jag även laga och äta ordentlig mat, vilket naturligtvis inverkar mycket på måendet.
Kezzi är nog väldigt nöjd han med, för nu har dagis julstängt och han vill nog gå lite längre promenader än runt kvarteret. Igår var han till frissan och blev julfin, vilket jag är mycket nöjd med, för det innebär att golven inte längre ser ut som luddiga heltäckningsmattor!
Häromdagen skrev jag en insändare i lokaltidningen, gällande ett av mina favoritländer, Israel. Min väninna Lenas kommentar var, "nu mår hon bra, för nu är hon på gång!". Kan vara så, orkar engagera och bry mig om omvärlden igen.
http://eposten.se/asikter/2015/12/19/israel-ar-ett-foregangsland är adressen till insändaren, om någon är intresserad.
Idag ska jag på ett glöggmingel! Det var ju evigheter sen jag var på något mingel, så det känns jättekul. Annars är det lugnt, ser fram emot julen, då jag får träffa barn och barnbarn igen. Och ladda inför sista cellgiftsbehandlingen.
Sista behandlingen! Jag kan nästan inte tro att det är sant. Att jag snart är där. Ett av delmålen mot tillfrisknande.
I januari börjar nästa omgång. Strålbehandling varje dag i fem veckor. Men fem veckor går fort. Eller hur?
Fast nu är det fortfarande en dag i taget som gäller. Skynda långsamt och njuta av julfriden!
God Jul!
