I början av året var jag så less på allting, som hade med jobbsök att göra. Skicka in ansökningar och få nej. Gå på intervjuer och få nej.
Jag var på en hemsk intervju i Västerås. Den kändes som ett domstolsförhör, inte som en arbetsintervju.
Då gav jag upp allt och ansökte om förtida uttag av pensionen. Det blev godkänt och de pengar jag skulle få var 8000 kr/månad efter skatt. Den summan går naturligtvis inte att leva på och något bostadstillägg får man inte innan 65 års ålder. Att bo i en husvagn eller koja i skogen fanns i mina tankar, men jag insåg att det inte var realistiskt.
Alltså återkallade jag pensionsbeslutet. Vad händer sen? Jo, igår kom ett beslut från A-kassan. Eftersom jag fått pension beviljad sänks min dagersättning från 910 kr/dag till 349 kr/dag. Trots att jag återkallat pensionsbeslutet.
Inatt har jag suttit uppe halva natten och googlat pensionsbeslut, A-kassa och domar. A-kassan har gjort rätt. Det finns en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen som de går efter. Samordning av pension och arbetslöshetsersättning ska ske trots att sökanden inte uppbär pension, säger domen.
Hur förbannat arg och ledsen är jag? Hur krångligt får allt vara?
Jag har ett jobb på gång i Uppsala, men jag vet inte om och när jag kan börja där.
Sedan har jag en hund som inte mår så bra. Imorgon blir det nytt veterinärbesök. Trots försäkring kostar dessa besök som skjortan och halva slipsen. Försäkringen är för övrigt inte billig den heller.
När jag pratade med veterinären i förra veckan, tog hon åter upp frågan om avlivning av Kezzi. Behandlingen som han ska få imorgon är det sista de kan erbjuda honom.
De senaste åren har varit fulla med motgångar.
Snart klarar jag inte mer.