Höger och vänster
Den senaste tiden har jag haft mer ont i lederna. Det är väderomslag stup i kvarten och det påverkar mina leder. Särskilt höger höft och vänster fot, har varit ansatta av värk. Jag haltar lite åt olika håll på grund av det. Ungefär som jag står politiskt. Tar intryck av både höger och vänster, men håller mig mest någonstans i mitten och i det läget tar jag mig friheten att tycka att det som är bäst för den enskilde, också är det man bör kämpa för. Vi får inte glömma individen. Det är många som har det svårt i vårt samhälle idag, många som behöver stöd.
Även Kezzi haltar lite åt olika håll. Imorgon ska vi besöka veterinären och se vad de kan ha för teori om hans haltande och ibland ovilja att gå några längre promenader. Tidigare har de bedömt det som artros. Jag tror inte att han sympatihaltar med matte.
Jag kan ibland se på hundkamraten Lazze att han tycker att Kezzi och jag är konstiga figurer som inte har bråttom. Själv kan Lazze ha det rysligt bråttom fram till vissa buskar och stenar.
För några dagar sedan besökte jag släktingar och fick låna lite material om släktforskning. Jag hoppas kunna gå en kurs i släktforskning så småningom.
När det gäller arbete så har det inte hänt något nytt. Men jag kan känna att jag inte är någon favorit när det gäller arbetssökande. Särskilt när en arbetsgivare frågar varför jag inte har arbetat på några år och jag berättar att jag varit sjukskriven på grund av cancer och att jag blev av med min tjänst för att arbetsgivaren inte ansåg sig ha någon enda syssla i kommunen som jag skulle klara av.
Sen brukar de stirra misstänksamt på min svullna och bandagerade arm. Det är inte så att de jublar och applåderar åt mig.
På bilden nedanför ser man den tjusiga mandarinanden som finns i ån. På nedersta bilden poserar den tjusiga hunden Kezzi tillsammans med två kompisar som tar det ungefär lika lugnt som han gör.
I området runt hamnen och ån tar vi de flesta promenader.
Morgondagens veterinärbesök kommer att gräva ett djupt hål i plånboken. Jag hoppas att det inte krävs några allt för avancerade behandlingsmetoder.
Ska jag, som jag funderar på, börja ta ut vanlig pension så gäller det verkligen att hålla i slantarna. 12 000 kr i månaden före skatt, leder inte till något liv i sus och dus. Jag måste också sälja min bil, vilket svider i själen.
Har kollat lite på hyreslägenheter, men det är verkligen inte billigt att hyra en lägenhet. En trea i ett nybyggt område kostar 10 749 kr/månad exkl. varmvatten och el.
Många säger till mig att "det ordnar sig nog" och ju fler gånger jag får höra dylika uttryck desto mer irriterad blir jag. De senaste årens alla negativa händelser har satt djupa spår och sår i min själ.
Det är tufft. Undrar hur många gånger jag ska sättas på prov egentligen?
