Ont och så
På den första bilden nedan ser ni hur det ser ut vid utgrävningarna bredvid torget. Jag var på en förevisning igår. Man har grävt sig ner till 1200-talet och gjort många arkeologiska fynd.
På tal om arkeologiska fynd, så börjar jag känna mig som ett sådant. Har ett tag haft så ont i höger sida under revbenen med utstrålning till ryggen. Var till doktorn och fick ta leverprover, som var något förhöjda. Fick då göra en datortomografi av buken, som inte visade någonting. Inget fel på buken inkl. levern eller omgivande skelett. Jag blev naturligtvis superglad, för jag hade väntat mig det värsta.
Men! Vad är det som gör så ont? Jag har själv ställt flera diagnoser, såsom muskelinflammation och bältros. Eller att jag helt enkelt kan sälla mig till gruppen arkeologiska fynd ...
Jag får ta kontakt med doktorn igen nästa vecka.
På övriga bilder ser ni kyrkogården där mina föräldrar är begravda. Har precis varit där och tänt lite ljus. Det är en speciell stämning på kyrkogården en sådan här dag.
Annars händer verkligen inte mycket. Träffade barnbarnen i Stockholm förra helgen och en dag den här veckan var jag barnvakt till lilla fröken som bor här i stan.
Än så länge får jag, som tur är, akassa. Även om ersättningsnivån har sjunkit. Får de för sig att jag inte längre är berättigad till det vet jag inte vad jag gör. Har inte orkat vara så aktiv på jobbsökarfronten, bland annat på grund av oron över smärtorna och på grund av smärtorna förstås.
Har svårt att tänka mig att jag ska klara av att jobba på lager eller köra truck. Mest sådana jobb som finns.
Det är ett rent helvete att man, i min situation, ska behöva oroa sig för att ens ha någonstans att bo framöver.
Jag ville inte få cancer, ville inte bli av med jobbet, ville inte ha alla komplikationer, men det är som om man får skylla sig själv.
Sa jag att jag känner mig som ett arkeologiskt fynd? Eller fynd och fynd ...
