Tankar
När man får ett cancerbesked, så är det oundvikligt att det väcker enormt mycket frågor och tankar. För min del är det mest praktiska frågor. Jag frågar inte varför? Varför just jag? Är det ett straff? Kommer jag att överleva? Nej, inget sånt.
Jag tänker på ett personlighetstest vi gjorde på jobbet för ett tag sedan. Det visade bland annat att jag är intresserad av fakta och information. Det stämmer även i detta fall.
Min behandlingstid kommer att sträcka sig över ett halvår. En lång period kommer jag att behöva åka till och från Uppsala varje dag för strålbehandling. Jag funderar över hur jag ska orka med det. Kommer jag att köra själv eller tar jag sjukresebussen? Funkar det med Kezzis dagistider?
Hur blir ekonomin under denna period? Redan nu tycker jag att det är ansträngt att vara ensamförsörjare.
En annan sak som jag funderar mycket på, är varför det inte visade att jag hade en tumör på mammografin i januari i år. Jag ställde den frågan på ett bröstcancerforum och svaren som jag fått har faktiskt chockerat mig. Massor med kvinnor har svarat att de precis som jag, själva upptäckte en tumör i bröstet en kort tid efter mammografin.
Mammografi känns i och med det som en falsk trygghet. Jag kan bara uppmana alla kvinnor att själva undersöka brösten regelbundet och att inte förlita sig på mammografisvaret.
