trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Lorten från Mongoliet

Publicerad 2016-09-29 15:36:43 i Allmänt,

Den här deppigheten! Den! Den tar knäcken på mig. Den passar mig inte. Den klär mig inte. Det är inte jag!
 
Alla, och jag menar alla, 100 %, av de som jag har berättat om min jobbsituation för, eller rättare sagt bristpåjobbsituation för, tycker att jag har behandlats makabert illa. Ja, alla utom facket och arbetsgivaren då förstås.
De har gjort efter alla lagar, regler, förordningar och vad fan och hans moster sagt. Påstår de. Nu har jag läst alla lagar, regler och förordningar, dock ej pratat med fan och hans moster, och hittat både det ena och det andra. Som inte stämmer med hur det har skötts. 
 
Men, jag är bara en liten lort och små lortar sparkar man med fördel på. Denna lilla lort är nu mycket försämrad i lederna, kanske väderberoende, och är enormt trött och håglös. 
I morse höll jag inte på att komma ut sängen. Det är sant! Hade så ont och var så stel att uppklivning verkade närmast omöjligt.
 
Jag vill inte vara den här slitna gnällkärringen. Jag vill kunna glädja mig åt små glädjeämnen och känna att livet trots allt som hänt har en mening.
 
Om det här är karmalagen, så måste jag ha varit en otroligt hemsk människa i något tidigare liv. För i det här livet har jag varit en ganska snäll, om än besvärlig person, som inte är rädd för konflikter och som alltid står på de svagas sida. Det uppskattas dock inte av alla.
 
Förmodligen var jag Djingis Khan. För när jag kom till Mongoliet för 10 år sedan, kände jag mig direkt som hemma. Det var som om det var mitt land. 
 
Kände litegrann så även när jag kom till Israel första gången. Så jag tror inte att jag var Hitler. Det känns inte så, då både Israel och judar ligger mig varmt om hjärtat. Nej, jag har ju militärblod i mig, så den mongolske härskaren ligger närmast till hands. 
 
Så vad gör jag nu? Jag vet inte. Jag vet faktiskt ingenting.
 
 

Kommentarer

Postat av: Znogge

Publicerad 2016-09-29 18:36:58

Så jobbigt du har det på många plan. Jag tycker det är skamligt hur arbetsgivaren och facket resonerar här. Vet inte vad jag ska säga mer än att så här borde man inte drabbas för ingen ber om att bli sjuk.

Kram

Svar: Nej, det är ett konstigt agerande. Och inte ovanligt. Läst i olika cancerforum om andra som drabbats av liknande oförståelse.
Trollis

Postat av: Tofflan

Publicerad 2016-10-04 20:22:38

Hörru, det låter inget vidare... Jag önskar att jag kunde göra nåt, men de som borde göra nåt - fack och arbetsgivare - agerar naturligtvis tvärt emot vad de borde. (Jo, tack, jag har god erfarenhet av det.)

Håller en tumme för att det nånstans snart blir ljusare för dig. Det är tufft att prövas hårt och jag är inte alltid så säker på att en kommer starkare igenom. Men det jag vet är att OM en kommer igenom så är en annorlunda.

Tänker på dig!

Svar: Tack, tack! Hoppas också på ljuset. Tror inte heller att man alltid blir starkare av motgångar, däremot blir man skörare. Hoppas du får ordning på foten snart!
Trollis

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela