Väntans tider
Nu är det väntans tider som gäller. Väntan på återbesöket och besked om hur mitt behandlingsschema kommer att se ut. Det är lång tid att vänta, men förmodligen har det ett syfte. Kropp och själ behöver läka efter operationen.
Vissa dagar är tröttheten olidlig och gör jag något ena dagen, kan jag räkna med extrem trötthet nästa dag. Jag har varit sjukligt trött i ett halvår ungefär och är så fruktansvärt trött på att vara trött!
Jag har väldigt ont i armen, det blir en konstig känsla när delar av armen är känslolös och andra delar gör jätteont. Även i operationsområdet gör det ont och ibland slänger jag av mig BH:n för att den trycker så. Men den befintliga tuttisen är inte så förtjust i att gå utan BH.
Man borde för övrigt få BH-bidrag! Eftersom det är bäst att använda BH med protesficka, så protesen sitter på plats ordentligt. Och BH:ar är inte billigt!
Jag känner mig jätteless och gnällig, så otroligt arg över hela situationen. Att vara trött, ha ont och ingen ork är verkligen knäckande.
Ser dock fram emot helgen, då kommer mitt lilla barnbarn hit. Barn och barnbarn och alla fina vänner är det som gör att situationen blir uthärdlig! Och Kezzi förstås!
