Intensiva dagar
Det har varit några intensiva dygn och det känns i kroppen. Jag har nämligen varit ute på en massa trevligheter med vänner. Först besök hos goda vänner i Stockholm, sedan en båtresa till Tallinn. Allt har varit mycket lyckat, men efterdyningarna i min kropp är ganska jobbiga. Har ont tametusan överallt.
Det var första gången jag var i Tallinn. En lång promenad företogs i Gamla stan, som uppvisade många ståtliga byggnader.
Båten som vi färdades i var av hög klass. Fint och välordnat.
Jag har tidigare rest ganska mycket, men nu är det förstås den begränsade ekonomin och i viss mån hälsan som sätter käppar i hjulet. Jag blir alltid oerhört trött i efterhand, när jag gjort något. Men det är smällar som får tas. Jag är ju också förberedd på att dessa smällar kommer.
Vid mitt besök på onkologen nyligen fick jag träffa en jättebra läkare. Han tyckte inte att jag skulle ha det som jag hade det. Med alla biverkningar. Så jag har fått byta anticancermedicin. Den nya är inte lika effektiv, men ska å andra sidan inte ge lika mycket biverkningar.
Fast än så länge har jag inte känt någon skillnad. Fast det kan ju också bero på att jag varit väldigt aktiv de senaste dagarna.
Mest ansatt av värk är knäna, ena höften och främst armar och händer. Sen är förstås bristen på ork påfrestande. Det känns som om jag vore 100 år minst. För jämnan.
Kunde jag, så skulle jag såga av mig händer och armar. Utan tvekan.
Jobbsökeriet har jag inte riktigt kommit igång med. Har dock skickat in några ansökningar, men har inte lagt ner någon större glöd i det. Jag orkar helt enkelt inte.
Min cancersjukdom och konsekvenserna av den har verkligen förändrat mitt liv till det sämre. Jag har värk 24 timmar om dygnet, jag har kraftigt nedsatt funktion i armar och händer, jag har fått sparken från jobbet, MEN samtidigt ska jag vara en normal person som förutsätts vara aktiv på jobbsökarmarknaden.
Det går inte ihop sig. Det går verkligen inte ihop sig.
