Nattsvart
Den här veckan har inte varit så amazing, inte som den förra som jag skrev om i föregående inlägg. Jag var på besök hos diabetessköterskan häromdagen. Mitt blodtryck, som varit finfint senaste åren med hjälp av mediciner, var för högt. Har testat hemma flera gånger nu och det ligger fortfarande för högt. Loggade in i min journal och såg att även långtidssockret var för högt denna gång.
Det kanske inte är så konstigt att jag känt mig hängig denna sommar. Varit trött och har haft ont i leder och mage. Känt mig ensam, deppig och håglös.
Och framför allt varm!
Denna värme, som vi haft i otaliga veckor, tar knäcken på mig. En av miljoner biverkningar av anticancermedicinen är svettningar. Med den här tryckande värmen därtill, måste jag ha förlorat mängder med vätska. Det är vidrigt faktiskt. Riktigt vidrigt.
Sen blir jag deppig för att jag inte har något jobb att gå till. När det gäller ekonomin går jag en osäker framtid till mötes.
Jag kan fortfarande inte förstå att det kan vara så enkelt för en arbetsgivare att avskeda någon på grund av sjukdom.
Folk skriver att de deppar ihjäl sig nu, eftersom semestern är slut och de måste gå tillbaka till jobbet. Jag kan byta med er. Lätt.
Om mitt förra inlägg var positivt, så är det här nattsvart.
Kolmörkt!
