Gruva?
Nej, jag har inte börjat jobba i någon gruva, bilden är från ett studiebesök jag gjorde häromkvällen med Liberalerna. Vi fick en liten föreläsning och rundvandring på värmeverket. Det var väldigt intressant och spännande. I tanken var jag tillbaka i Israel, där jag också besökt många olika arbetsplatser. Det är så roligt att se sådant som jag aldrig sett förut. En helt ny värld.
Vet ni vad Ena energi eldar med mest? Jo, rivningsvirke! Det hade jag ingen aning om. Man har ett högt miljötänk och är måna om att vara ett miljövänligt alternativ.
På tal om jobb, så har jag varit på möte angående min sysselsättning framöver. Jag har under ganska många år arbetet med vårdplanering och har genom detta inte varit "ute" och arbetat som sjuksköterska. Det har fungerat bra för mina onda leder, men det jobbet är inte längre aktuellt.
Jag hade själv ett förslag på sysselsättning, men i dagsläget fanns inget behov av detta. Så det som återstår är att gå ut på fältet igen.
Nu har jag ju värre än värst ont i lederna och jag tvivlar på att jag klarar av arbetsuppgifterna. I början ska jag gå med någon annan, men jag vet inte ...
Jag känner mig själv och vet att jag vill ta tag i saker och inte är intresserad av att stå med händerna på ryggen och låta någon annan utföra jobbet.
Jag har arbetat som sjuksköterska sen 1980 och har gått en rad utbildningar på universitet, högskola och andra ställen efter det.
Nu har sjukdomar drastiskt förändrat mina förutsättningar och det känns bakvänt att så att säga gå bakåt. Ska det inte finnas något att göra för mig, som inte frestar på mina leder och som min cytohjärna klarar att hantera?
Jag ska ta en ordentlig diskussion med onkologläkaren på torsdag och med försäkringskassan. Min största skräck är förstås att stå utan inkomst. Då blir det tält i skogen och blåbär till frukost, lunch och middag.
Jag har några år kvar tills jag får ta ut pension och de här bekymren har jag aldrig kunnat föreställa mig. Det är inte svårt att känna sig värdelös!
