Mot bättre tider
Nu ser vänstra delen av min bröstkorg ut som om den sovit i en solstol i två veckor! Rött, sårigt, irriterat och bitvis avflagnat. Det gör lite ont när jag använder vänster arm, men jag tycker ändå inte att det är så farligt som det kanske ser ut.
Känner mig också lite piggare nu, vilket kanske beror på solen och det fina vädret. Det är ju trots allt lättare att ta sig ut på promenad när solen skiner.
När huden har läkt ska jag hitta ett gym, där jag kan träna upp muskler och kondition. Jag går på mindfulnessyoga en gång i veckan och märker att dagen efter övningarna är knäna något mindre onda, fast värken och stelheten kommer snart åter. Artrosen har ju fått sig en riktig skjuts av antihormonerna som jag måste äta.
Något som inte är så piggt är min hjärna. "Cytohjärna" läser jag att det kallas. Minnet är som bortblåst ibland, men jag förstår att det är en naturlig följdverkan, som förhoppningsvis går över så småningom.
Fast det är ju rätt bra att kunna skylla på det, när man förvirrar sig onödigt mycket!
Jag skulle gärna vilja engagera mig i något föreningsliv igen. När jag insjuknade var jag stödperson i Brottsofferjouren, men där känner jag att jag inte kan göra någon nytta längre. Blir bara arg och förbaskad över all den kriminalitet som människor utsätts för.
Jag vill hålla på med något positivt istället. Under många år var jag med i scouterna och funderar på om det är det jag ska ägna mig åt igen. Barn och naturliv är rena friskvården och kanske jag behöver just det. Undrar om de har behov av en gammal avdankad scouttant?
Jag har ju förstås kören, men dit åker jag bara och sjunger, sen sitter jag på min kammare och ylar för mig själv. Det ger inte så mycket sociala kontakter, speciellt eftersom jag inte är särskilt framfusig av mig. Men jag älskar kören och kommer nog fortsätta där tills de bär ut mig!
Nu börjar det bli riktigt träligt att vara sjukskriven. Jag hoppas innerligt att det kommer att kännas bra att börja arbeta den 1:a april. Jag vet ännu inte vad jag kommer få för arbetsuppgifter, eftersom det är en omorganisation på gång från april. Min "cytohjärna" säger mig att nya arbetsuppgifter kan bli besvärliga att klara av.
Men förhoppningsvis har några hjärnceller hittat tillbaka till sin ordinarie plats till dess.
