trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Tidspessimist

Publicerad 2017-11-09 17:59:02 i Allmänt,

Jag är en klar tidspessimist. Tror alltid att själva transporten kommer att ta längre tid, än vad det verkligen gör, vilket innebär att jag är ute i god tid. Då får man ta sig en promenad och försöka fördriva en stund. På en dylik promenad häromdagen träffade jag på grisarna på bilderna här nedan. De föreföll snälla och trevliga.
 
Sen hade jag ett ärende till ett hus intill. Där skulle jag ta mig till våning 3,5! Det kändes lite som ett skämt och jag väntade mig nästan att Harry Potter skulle dyka upp. Men i hissen fanns det både våning 3,5 och våning 4,5. Ingen Harry syntes till.
 
Jag skulle titta på ett arbete där, men dessvärre var det ett arbete som jag direkt kände att jag skulle få svårt att klara av. Dels var det beläget i grannstaden Uppsala, dels var det obekväma arbetstider, dag, kväll och varannan helg. Kvällspassen sträckte sig ända till kl. 22. Vilket är tack- och godnattid för mig. 
 
Alternativet var nattjänstgöring. Nu är det ju så att jag är ensamstående med hund, vilket innebär att hunden dessvärre inte klarar sig själv på kvällar, nätter och varannan helg. Jobbar man natt, måste man också sova dagen efter, vilket även det är svårt att hitta en lösning på om det gäller helgnätter.
 
Att pendla känns också övermäktigt. Jag orkade ju inte ens fortsätta i kören denna termin, eftersom jag tyckte att det var för jobbigt att åka till Uppsala en kväll i veckan.
 
Nej, det jobbet blir det inget av med.
 
Det är ju så här att har man, som jag, jobbat som sjuksköterska i många år, har man redan gjort hundåren. Åren med obekväma arbetstider. Det är inget man längtar efter att börja om med.
Definitivt inte i en annan stad. 
 
Jag är för gammal. Min hjärna är för trött. Den har utkämpat ett krig mot cellgifter och nu vill den ha lugn och ro. Inte ständigt utkämpa nya krig.
Jag hade kunnat klara av de arbetsuppgifter som jag hade innan jag blev sjuk, men de togs ifrån mig under sjukdomen och det fanns inget intresse av att ge mig liknande uppgifter.
 
Jag har ont i samtliga leder 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Hjärnan är trött och sliten. 
Jag orkar inte kriga längre.
 
På bilden längst ner finns en bok som jag fått tips om. Jag ska försöka läsa den. Jag har i alla tider läst mycket, men efter sjukdomen har det varit svårt att komma igång med läsning. Jag har i alla fall börjat lyssna på böcker, vilket jag är jätteglad över. 
 
Sen jobbar jag med ett projekt om tiden i "cancerbaksmällan", vilket jag tror mycket på och hoppas att det ska bli bra och gå att genomföra.
 
Så helt stiltje är det inte i hjärnkontoret!
 
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 

Kommentarer

Postat av: Tofflan

Publicerad 2017-11-13 15:27:11

Synd att det inte funkade med jobbet, men jag fattar att det blir alldeles galet när det är i Uppsala med mera. Och när vi är i vår ålder borde vi ha upplevt hundåren i yrkeslivet.

Jag skrev ett bokmanus om mina sju svåra år. Antagligen var det inte tillräckligt bra eller så är det inte intressant med medelålders okända tanters livskriser, för nåt förlag har inte nappat. Själv skulle jag tycka att det vore högintressant - det är så mycket skit som drabbar så många. Jag skulle gärna köpa och läsa såna böcker. Samtidigt kanske det var själva skrivandet som var målet för min del, inte att ge ut en bok. I vart fall får jag nöja mig så.

Kram!


Svar: Ja det är väl inte så intressant, fast jag tycker också att det vore intressant att läsa om. Men det är väl inget som säljer förmodar jag. Men det är rätt skönt att få skriva av sig.
Kram
Trollis

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela