Boktips
Jag lånade den här boken för ett tag sedan och sträckläste den. Marie beskriver sin barndom, uppväxt och karriär väldigt öppet och enkelt. Hon hymlar inte med någonting.
Hon beskriver också hur allting förändrades, den där dagen när hon föll ihop i badrummet och man kunde konstatera att hon drabbats av en hjärntumör.
I boken får man träffa människan Marie, med alla sorger och glädjeämnen som vem som helst kan känna igen sig i. Jag har fått en helt annan bild av henne efter att ha läst boken.
Att komma tillbaka som artist verkar ha varit ett av hennes absolut största mål under sjukdomen och jag förstår att hon nu, när hon inte längre kan uppträda, känner en enorm besvikelse. Via sitt yrke får man en identitet som är en oerhört viktig del av ens personlighet och när möjligheten att utföra sitt arbete försvinner, utsätts både kropp och själ för en enorm påfrestning.
I all sin sårbarhet är hon en helt vanlig människa, med en sjukdom som både bildligt och bokstavligt slagit undan benen för henne.
Själv är jag just nu väldigt orolig för framtiden. Min ledvärk blir bara värre och värre. Tröttheten är också jobbig. Imorgon får jag träffa onkologläkaren och ska diskutera problemen med henne.
Funderar mycket över jobbsituationen. Att jobba praktiskt ute som sjuksköterska känns idag avlägset.
Men jag är mycket glad över att jag engagerat mig politiskt. Det är som sagt det där med identiteten. Man vill vara någon och uträtta något. Det är förödande för psyket att bara vara en sjuk människa, eftersom vårt samhälle är så prestationsinriktat.
Imorgon är det tre år sedan mitt liv förändrades på bästa tänkbara sätt. Jag blev farmor! Det är något som jag är tacksam och glad över varje dag!
