Fågelskådning
Jag måste säga att det har blivit mycket bättre. Inflammationen i huden i strålområdet håller på att lägga sig. Den enorma tröttheten jag kände under några dagar, hade säkert sin grund i hudbesvären. Kroppen är skör och klarar kanske inte av en sådan påfrestning utan att reagera med trötthet.
Min artros är nu i det stadiet att stiltje inte är att föredra. Alltså går jag. Går och går eller cyklar. Ofta går jag ner till hamnen och tittar på fåglarna. Som en riktig pensionär!
Där finns två mandarinänder, som är fantastiskt vackra. En fångade jag på bild här ovan.
I veckan som kommer blir det mer aktivitet. Jag ska börja på handträning i en artrosgrupp. Har gått på det tidigare och det är jätteskönt för värkande händer. Sen har jag bokat in provträning på ett gym. Där har jag också gått tidigare, men behöver nog friska upp minnet lite och få hjälp i början.
Sen ska jag på möte på jobbet, för att diskutera mina arbetsuppgifter. Jag har känt en oro för vad som kommer att hända med mitt jobb, eftersom det är mycket som är i görningen på arbetsplatsen. Så det ska bli skönt att få prata om det och kanske få en del frågetecken uträtade.
Annars händer inte mycket i Kezzis och mitt liv. Han drar in sand och grus, efter alla promenader och jag dammsuger upp detsamma. Måste säga att sanden är speciell i år. Väldigt fin och lite oljig. Svårhanterlig med andra ord.
Vi har nyss varit ute och promenerat i en timme, så nu väntar dammsugaren på att få gå sin runda.
