Dalarna
Det har varit en helt magisk helg! Fantastiskt väder i ett landskap som är så vackert, att det nästan gör ont i ögonen. Allt har fungerat perfekt. Bilresan gick bra, stugan var bra och maten vi åt på Dalhalla och i Tällberg var mer än bra. Jag tror nog att mina 4 medföljande väninnor också är nöjda med helgen.
För att inte tala om konserten. Som också den gick mer än bra. Stjärngästerna, Ebbot, Sarah Riedel och Ola Salo, vann nog allas hjärtan.
Det var också roligt att höra Ebbot sjunga karaoke på efterfesten. Ebbot förefaller vara något förvirrad, han hade missat flyget från Göteborg och fick lifta sig fram istället. Ola hade förresten haft bort en väska på tåget till Rättvik. Skönt att det inte bara är jag som vimsar och glömmer saker.
Caroline och musikerna var som vanligt ett stort stöd för oss i kören. Vi var också ett stöd för Caroline, när hon glömde bort texten på en låt hon framförde. Hmm, mycket minnesproblem! Vi skyller på värmen.
Dagen efter gjorde vi stopp i Tällberg och Torsång, för lunch och fika. Otroligt vackra ställen.
Det var jobbigt för mina leder att stå i så många timmar. Först repetionerna på eftermiddagen, sen konserten. Sen att sitta i bilen under så lång tid och försöka framföra den på ett trafiksäkert sätt. Tror jag lyckades rätt bra med det dock, inga incidenter inträffade.
Igår blev det ingen vilodag, för det var 3-årskalas för barnbarnet i Stockholm. Äldste sonen fick agera chaufför, vilket kändes bra. Jag kunde slumra lite i bilen.
På kalaset var det full rulle, med en radda småkusiner. Och lillasyster förstås, som blivit 5 månader nu.
Hur känns det idag då? Jo, det känns absurt! Absurd värk i leder, framför allt händer, armar och knän. Försäkringskassans bedömning att sjukpenningen snart ska upphöra för att jag måste jobba, känns absurd.
Arbetsgivarens tanke att jag ska arbeta i hemsjukvården känns absurd.
Snart får det vara nog med absurditeter! Har pga kraftlöshet svårt att slå näven i bordet, men jag får nog göra ett försök.
Vägs ände är snart nådd.
Och snart = nu, kan jag inte använda händerna, vare sig till telefon eller datorn. Att skriva ett sånt här inlägg tar jättelång tid eftersom händerna värker och inte vill lyda mig.
Nu ska jag försöka ta en promenad med Kezzi. Han har haft ont i en fot, men idag haltar han inte längre. Han kanske sympatihaltar med matte? I alla fall verkar han bättre, men värmen är inte hans vän. Han föredrar skugga och svalka. Ungefär som matte numera.
Vi ser ut som ett strävsamt, mycket gammalt par när vi är ute och går!
