Scenen
På den här scenen på Skansen stod jag i söndags och sjöng. Ja, inte bara jag, utan vi var omkring 1000 personer som trängdes där. Publiken uppgick till 3000 personer, så stämningen var mycket god. Sångfröken Caroline af Ugglas stod uppflugen på en stege, för att så många som möjligt skulle se henne. Nu var vi dock inte så många som såg hennes dirigerande, men det hela gick bra ändå.
Nästa konsert har vi i Gottsunda den 11 december kl. 13.00.
För övrigt undrar jag hur länge min förkylning ska husera i min kropp? Jag börjar tröttna nu. Har den inget annat att göra?
Jag antar att mitt immunförsvar fortfarande är nedsatt, men nu tycker jag verkligen att virusarna kunde ge upp.
Influensavaccin har jag tagit, så den farsoten hoppas jag att jag slipper. Men jag läste precis att vinterkräksjukan kopplat ett riktigt grepp om befolkningen. Besvärlig är den visst också. Så det är handtvätt med tvål och vatten som gäller! Handsprit fungerar inte mot dessa elaka virusar.
Annars är jag lite lagom irriterad just nu. Försökte komma i kontakt med ett försäkringsbolag och kopplades runt i olika telefonköer. Att stå på plats 88 är ingen höjdare, så till slut la jag på luren. Och skrev ett lagom argt mail.
Fick också brev från försäkringskassan, som minst sagt gjorde mig upprörd. 25 veckor tar det för dem att ompröva ett ärende!
Ibland blir jag irriterad när folk skriver att det är en enda kollaps i samhället, men ibland måste jag hålla med. Mår man inte riktigt bra, så orkar man inte med allt tjafsande hit och dit. Ring hit och ring dit! Vänta här och vänta där!
Mitt tålamod för sådana saker är i det närmaste obefintligt numer. Jag vill liksom att det bara ska flyta på.
På jobbfronten flyter ingenting. Jag tycker att det är så extremt otroligt märkligt att jag kan bli uppsagd på grund av att arbetsgivaren inte kan omplacera mig. Efter att ha jobbat i vården i ungefär 40 år, så står jag utan jobb!
Ibland blir jag så orolig, så orolig för hur jag ska kunna försörja mig.
