Vatten vatten
Badhusbesöket blev mycket lyckat. Till och med lillsnuttan, tre månader ung, verkade njuta av badet. Hennes storebror for fram som en fisk i vattnet.
Själv tyckte jag att det 33-gradiga vattnet var helt underbart. Precis vad mina onda leder behövde. Badhuset var ett litet rehabbadhus intill Bromma sjukhus. Några tider i veckan har de öppet för allmänheten. Jag kan mycket väl tänka mig att åka dit flera gånger och vältra mig i bassängen.
Som alltid när jag har gjort något roligt, så straffar det sig. Idag har jag hemsk ledvärk och skulle helst vilja trolla mig tillbaka till det varma vattnet.
På tal om vatten så företog hunden och jag oss en promenad på eftermiddagen. Hade för avsikt att gå en längre sträcka, men dessvärre blev den inte så lång, då himlen öppnade sig och regnet vräkte ner. Kan också vara regnvädret som bidrar till att lederna protesterar så kraftigt.
Jag har funderat mycket på läkarens telefonsamtal angående Försäkringskassans tvivel på hans bedömning. Jag hoppas att hans komplettering blir en bedömning som även kassan kan godta. För vad gör jag annars? Törs inte ens tänka på det. Det vore rena katastrofen.
I veckan hoppas jag få besked från facket om och hur de kan hjälpa mig angående min anställning. Egentligen är man inte alls i fas för sådana här grubblerier i min situation. Att få en livshotande sjukdom ställer allt på sin spets. Jag har precis avslutat behandlingen och har ingen aning om effekten av den. Jag tycker att det räcker med det. Att då behöva oroa sig både för sitt jobb och för ekonomin är alldeles för mycket.
Sen gör värken och tröttheten att man inte ligger på topp precis. Minnet är i klass med en flugas. Om nu de har dåligt minne.
Jag har fått så svårt för namn. Ansikten har jag haft svårt för tidigare, men nu blir det liksom dubbelt besvärligt att hålla reda på folk.
Dock känner jag igen min egen spegelbild, men det är väl bara en tidsfråga innan jag undrar vem den främmande damen är.
