trollresan.blogg.se

Bloggen handlar om min resa med ett oväntat resesällskap, min bröstcancer.

Vända blad

Publicerad 2016-04-21 15:00:14 i Allmänt,

Pust, pust! Jag har precis varit på gymmet och stärker mig nu med en kopp kaffe. Jag går till gymmet minst två gånger per vecka och känner mig stolt över att jag kommit igång så bra med träningen.
 
När det gäller hur man ska förhålla sig till saker, finns det tre alternativ. Antingen gå med, gå mot eller att inte agera. I fallet med mitt jobb har jag nu valt att inte agera. Facket för min talan och jag har ingen energi kvar att gå och grubbla och känna oro för det.
 
På något sätt ordnar det sig. Blir det så att jag inte kommer tillbaka till jobbet, får jag söka något annat och i värsta fall flytta på mig. Här i stan växer inga jobb på träden, men förmodligen är utbudet större i en storstad.
 
Jag har tagit mig igenom många kriser och alltid rest mig upp och kommit vidare. Jag har varit med om ett inbrott, då jag var helt säker på att jag skulle mördas, jag har upplevt mina föräldrars svåra sjukdomar och död. Jag har varit utbränd och gått igenom en skilsmässa. Man kan tycka att det skulle räcka, men nu har jag själv varit svårt sjuk och drabbats av en oviss arbetssituation.
 
Det enda jag vet om framtiden är att jag måste ha en försörjning. Visst är det väldigt oroande att tänka på, men jag kan inte grotta ner mig mer i negativa tankemönster. 
Det SKA lösa sig, på något sätt.
 
Att jag fick träffa barnbarnen i helgen var precis den kick jag behövde. 
Jag säger som Kungen, nu vänder vi blad och går vidare!
 
 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2016-04-22 07:10:59

Hej, jag hamnade i samma situation som du efter operation och behandling. Jag har några år till pension. Arbetar som förskollärare /specialpedagog. Då jag inte orkar hoppa på någon ny anställning så arbetar jag i kommunens vikariepool. Lägger in dagar och tider som passar mig. Arbetar på förskolan. Inga chefer eller möten, arbetar enbart direkt med barnen. Väldigt givande och roligt. Visst är du sjuksköterska? Akkis har en liknande verksamhet tror jag.... Kanske något att tänka på? Jag var sjukskriven halvtid när jag började vikariera.
Hoppas att det löser sig för dig.
Barnbarn är fantastiska!
Kram Annika


Svar: Tack! Ja jag hoppas också på en lösning. Skönt att det ordnade sig bra för dig.
Trollis

Postat av: Tofflan

Publicerad 2016-04-22 17:24:06

"Det går över om 100 år" sa alltid min morfar och det hade han ju rätt i. Trots det är det förstås jobbigt när jävelskaperna pågår. Jag kan bara fortsätta att hoppas att det går bra för dig och att facket gör det som det ska. Om inte finns ju både Stockholm och Uppsala nära dig.

Var rädd om dig!

Svar: Ja man måste gå vidare. Bara slöseri med energi att vara kvar i gamla tankesätt.
Trollis

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Trollis

Jag är mamma, farmor, svärmor och matte. Sjuksköterska till yrket.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela