Då kom de ...
Nu när cortisonkuren är avslutad så kommer biverkningar som ett brev på posten. Lätt illamående och kraftiga smärtor i ben och fötter är vad jag känner av än så länge. Jag är ju van med artrossmärta, men det här är något helt annat. Intensiv och brinnande smärta. Jag behandlar mig så gott det går med Alvedon och Tradolan. Tyvärr är det svårt att sova, inatt vaknade jag nog varannan timme på grund av värken. Men det är bara att härda ut. Har inget annat val.
Tyvärr finns det irritationsmoment runt mig som jag inte har något tålamod med alls. Till exempel tjafset med Com Hem, som inte åtgärdar felet med TV:n. Jag är inte beroende av TV i vanliga fall, men i mitt utsatta läge just nu skulle jag gärna vilja titta på TV. Konstigt att vara utan under flera veckor.
Sen har "service-lampan" börjat lysa i bilen, men det har äldste sonen lovat ta hand om. Han har för övrigt förlovat sig med sin tjej och sådana roligheter glädjer mig enormt.
På söndag åker jag med dem till Stockholm för att gratulera yngste sonen, barnbarnets pappa, som fyller år. Hoppas verkligen att jag kan åka med.
Igår åt jag lunch med "mitt" team på jobbet. Det var också något som gladde mig mycket. Det är stora förändringar på gång på jobbet och teamet kommer att få delvis andra arbetsuppgifter. Jag känner en viss oro inför detta, men får försöka lägga det åt sidan tills det blir dags att komma tillbaka.
Sammantaget känner jag mig ändå i ganska gott mod. Så många som stöttar, vilket är helt ovärdeligt!
