Ja men då så
Och så kom biverkningarna. Det var som att få en klubba i huvudet igår eftermiddag. Likadant idag. Är helt slut och orkeslös. Min taktik för att härda ut är att sova och åter sova. Tacksam att jag har möjlighet att sova så här mycket.
Kezzi tycker förstås att matte är tråkig, men idag har han fått en ordentlig promenad med sonen och på vardagarna är han på dagis.
Biverkningarna följer schemat jag fått. Besvär från urinvägarna/mage/tarmar. Sen den vanliga tröttheten och dimsynen. Smärtan i skelett och muskler skulle jag slippa den här gången och det verkar stämma. Har min gamla vanliga ledvärk bara.
Maten är ett kapitel för sig. Förstår att doktorn var bekymrad för mitt lilla matintag. Den här gången är det sämre med det.
Jag hade en halv portion mat kvar från igår, som jag nyss petade i mig lite av. Men illamående och aptitlöshet gör inte mathållningen enkel.
Jag äter fortfarande cortison ett par dagar till. Det är jättejobbigt. Vet ni varför? Jo, man blir så speedad! I huvudet. Jättestressad, för när jag reser mig upp för att göra något åt stressen, så orkar jag ju inget. Blir istället mer stressad.
Nog med gnäll nu. Över till något positivt. Jag har aldrig haft så här fint avlopp i duschen tidigare. Inte ett hårstrå så långt ögat kan nå.
Tack vare cellgifterna!!
