Liv och död
Gårdagen blev inte som jag tänkt mig. Långt därifrån faktiskt. Jag vaknade tidigt, som jag alltid gör numera och gick upp och åt frukost. En rejäl frukost, för jag skulle ut på äventyr. Nu blev första anhalten av äventyret toaletten. För magen började krångla. Det gör den ofta och det brukar inte vara några problem, eftersom jag för det mesta är hemma.
Nu skulle jag åka till Uppsala för provtagning och krånglig mage var inte vad jag önskade mig. Efter någon timme och med hjälp av medicin lugnade magen ner sig och jag kunde åka iväg. Provtagningen ägde rum på cytologmottagningen och gick fort och smidigt. Knölen på benet kunde vara en fettknöl, sa doktorn som stack mig.
Efter besöket där, åkte jag iväg till Fullerö Handel. En inredningsaffär utanför Uppsala, med en miljon grejer. När jag kom fram blev jag fullständigt övermannad av en stor trötthet. Jag gick ett snabbt varv i affären och tog sen en kopp kaffe i caféet. Kaffet hade ingen effekt, jag var lika trött för det.
Jag köpte en liten ljuslykta från Majas Cottage, som stödjer Barncancerfonden, det var min enda shoppinginsats i den av prylar belamrade affären.
Sen åkte jag hem. Och la mig på sängen.
Meningen var att jag skulle gå ut och äta med väninnan Lena, men när jag ligger där på sängen hör hon av sig och säger att hon inte kan gå ut, för hon har mycket att göra och är dålig i magen.
Lite senare på kvällen får jag åka upp och hämta hennes hund Lazze, för då är hon riktigt dålig.
Nu idag när jag sitter och skriver det här kommer det upp en flash i min mobil. Sångaren Peter Lundblad är död, står det. Det känns så sorgligt. Jag visste att han var svårt sjuk, men trots det har han stöttat mig med kommentarer på facebook. Lena och jag såg honom uppträda för några månader sedan och det syntes att han var märkt av sjukdom.
Jävla sjukdomar, som får härja fritt och ta de allra bästa. Lika trött som jag är fysiskt, lika trött är jag på livet som sjuk. Allt kretsar kring sjukdom och symtom. Alla tankar kretsar kring liv och död.
Om en vecka får jag min sista cellgiftsbehandling. Efter det hoppas jag slippa helvetesbehandlingen under resten av mitt liv. Ingen människa skulle behöva bli utsatt för något sådant. Ingen. Defintivt inte barn.
Det blev dystra tankar, så här dagen före julafton. Men så är det, ena stunden mår jag hyfsat och tycker att allt går bra, nästa stund kommer trötthet och kraftlöshet ifatt och grubblerierna tar fart.
Liv och död, det är vad allt handlar om.
